En molotovcocktail för näthatare

NÄR HERTHA NÅR Vecko-Revyns chefredaktör, Irena Požar, befinner hon sig i sin farfars gamla hus i Kroatien tillsammans med mamma, pappa och lillebror. Med på resan är också maken Johan och sonen Ted som nyligen fyllt ett år. Planen är att ladda batterierna i familjens varma famn en tid och sedan resa på ”visa-upp-bebis”-turné hos släkten i det forna hemlandet, Bosnien. Under intervjun kommer mamma och frågar om hon vill ha en smörgås.

Idyllen verkar total, men skenet bedrar. Irena Požar har precis hamnat i en ofrivillig twitter- storm. Det är nättidningen Bulletins ansvariga utgivare, Per Gudmundson, som startade det hela med tweeten:

”En tråkig sak med samtiden är att opinions-texterna på bara två decennier förlorat 20 till 50 iq-punkter. Jag är inte säker på att det har med invandringen att göra, men steget från Stig Strömholm till Irena Požar kan ändå diskuteras.”

Reaktionerna smattrade in. De flesta upprörda över inläggets rasistiska budskap, men givetvis retweetades inlägget med ryggdunk

”När han ger uttryck för
rasbiologi blir det rumsrent
för fler. Gränser flyttas och
rasism normaliseras.”

och hyllningar till ”en broder som vågade säga som det är”. Den senare gruppen företräddes särskilt av personer som skriver sina twitteralias i fornnord-iska runor.

IRENA POŽAR ÄR INTE obekant med hat och hot på internet. Vi ska återkomma till det. Just det här förvånade henne ändå.
– Även i det hårda medielanskap vi har idag så var det här en helt ny nivå. Vi vet ju att många vill återinföra rasbiologi som analysverktyg för sin rasism, men det brukar framföras av anonyma troll.
Per Gudmundson raderade senare sin tweet och la ut en ny där han förklarade att han ”…satt och surnade till över några öl…”, men skadan var redan skedd.
– Jag personligen är inte skadad. Jag har fått mycket kärlek och mår bra. Däremot är jag orolig för samhället. Per Gudmundson är etablerad och respekterad. När han ger uttryck för rasbiologi blir det rumsrent för fler, även om han raderar det. Gränser flyttas och rasism normaliseras.
Händelsen belyser något viktigt, som Irena Požar hoppas att allmänheten ska uppfatta. Det spelar ingen roll hur framgångsrik man blir, att man tävlat i På Spåret, driver eget företag fram-gångsrikt, nominerats till Stora journalistpriset och fått utmärkelsen Årets Selma i kategorin

Årets Röst. Hon, liksom alla andra icke etniska svenskar, reduceras till slut bara till just invandrare.
– Jag har tur. Jag har en plattform. Men tänk på alla andra. Det finns en föreställning hos människor att om invandrare bara är tillräckligt integrerade, arbetar tillräckligt hårt så kommer de att accepteras och välkomnas. Så är det inte. Vi kan inte vinna den fajten. Efter några öl är vi ändå bara invandrare.

IRENA POŽAR VAR BARA ett och ett halvt år när hon kom till Sverige från krigets Bosnien. Hon kom till en flyktingförläggning i Växjö. Det blev också staden där Irena Požar växte upp. Och det kunde inte gå fort nog.
– Jag gillade inte att vara barn, utan har alltid velat vara vuxen, berättar hon. Föräldrarna trodde länge att dottern skulle bli advokat. Det trodde hon också. Hon tog strid för varje orättvisa och argumenterade sig till tårar för att få sista ordet. Men när det blev en ledig plats på Smålandspostens ungdomsredaktion förändrades allt. Hon hade hittat sitt kall och snart bar det iväg mot Stockholm. Där gjorde hon sig snabbt ett namn i mediesverige som skribent på nyhetssajten Nyheter24. Men också hos nättrollen.
– Jag är kvinna, ung, invandrare, feminist och jag har en plattform och en röst i debatten. En molotovcocktail för näthatare, säger Irena Požar.

HON MÖTTE EN AV sina hatare i rätten när han i ett kommentarsfält skrev: ”Men jämställdhet för mig är att man pullar en sexistisk feministhora i vaginan med en stor kniv. Det bästa man kan göra för jämställdheten i Sverige är att gå ut med ett basebollträ och slå ihjäl sexistiska feministkräk”.
Mannen fälldes för ofredande i tingsrätten, men friades senare i hovrätten. Tillsammans med sina ombud valde hon då att stämma svenska staten:
”Genom att inte tillhandahålla skyddande lagstiftning och effektiva rättsmedel har staten brustit i sina positiva förpliktelser som följer av artiklarna 8, 10 och 13 i Europakonventionen.”
Rent praktiskt betyder det att om lagen inte räcker till för att skydda henne och ge henne rätt så har staten brustit i

För ett drygt år sedan blev Irena Požar mamma till en pojke. Hur det kändes? Till viss del skrämmande. Inte minst på grund av de maskulinitetsnormer som fortfarande frodas, och som varken gynnar pojkar eller samhället i stort.

”Min vision är att Veckorevyn ska vara sajten dit unga kvinnor söker sig till för att få verktyg att förverkliga sig själva”

sin lagstiftning och därmed brutit mot Europa-konventionen för mänskliga rättigheter. Hon fick avslag.

EFTER NYHETER24 studsade hon till Expressen för att ganska snart hoppa på ett erbjudande på Bonnier Tidskrifter. Lika snart erbjöds hon rollen som digital chefredaktör för VeckoRevyn. Ett drömjobb enligt henne själv, inte minst för att den digitala kanalen tilläts vara mer nyhetsdriven och politisk än magasinet.
Men säg den lycka som varar. 2018 kom beslutet att magasinet med nio liv skulle läggas ner, liksom sajten. Tidningen som en gång började som en musikjournal för att sedan starta Fröken

Sverige-tävlingen hade ingen framtid, enligt ledningen. Irena Požar höll inte med. Hon knackade på chefens dörr och frågade om hon fick ta över varumärket och driva den som en digital kanal.
Och så blev det.
– Jag är den ofrivilliga entreprenören, skrattar Irena Požar och förklarar att hon hellre skulle ägna sig åt journalistik än kvittoredovisning och budgetar.
– Min vision är att Veckorevyn ska vara sajten dit unga kvinnor söker sig till för att få verktyg att förverkliga sig själva, hitta bästa sättet att skydda sig mot solen, undvika skavsår och förstå komplexa samhällsfrågor.

HON ÄR NOGA MED att poängtera att förändringen från Fröken Sverige-eran hade påbörjats innan hon tog över. Hennes insats var att ta det till nästa nivå och nu som ägare kan hon fullt ut följa sin egen vision och vara snabbfotad.
Bara några månader efter övertagandet publicerade hon ett avslöjande om övergrepp på unga kvinnor på HVB-hem. Reportaget skrevs tillsammans med den mångfaldigt prisbelönta frilansjournalisten My Vingren och det skakade välfärdssverige. Det satte också VeckoRevyn rejält på kartan och genererade en nominering till Stora Journalistpriset samt en massa andra fina utmärkelser.

DEN FEMINISTISKA TONEN är självklar. Irena Požar är på kvinnornas sida. Även maken Johan är feminist och enligt sin fru var han det redan när de träffades, även om han med åren fått se hur både sexism och rasism ser ut i praktiken och vilken effekt det får.
– Han lär sig hela tiden, men han tar egna initiativ till sitt lärande och det uppskattar jag, säger Irena Požar. Jag har inte behövt uppfostra honom vilket har varit fallet i tidigare relationer.
Att vara förälder till en pojke är både fint och läskigt.
– Det skrämmer mig att tänka på att han kanske inte får vara den han är, utan påverkas av maskulinitetsnormer som varken är bra för honom eller människor som kommer i kontakt med

När Irena Požar 2019 nominerades till Stora journalistpriset i kategorin Årets röst löd motiveringen: ”Hon har gett tonårs-tjejernas anrika trend-bibel ett nytt ansikte som granskare av såväl övergrepp som nagellack”.

”Det skrämmer mig att tänka på att han kanske inte får vara den han är, utan påverkas av maskulinitetsnormer”

honom. Jag och Johan pratar mycket om det.
Att leva jämställt innan man fått barn är ingen match. Ojämställdheten brukar smyga sig på efter att man blivit förälder. Hur skapar man ett liv med ett jämställt föräldraskap? Här har paret hittat en egen lösning. De är föräldralediga tre månader i taget.
– Det spelar roll vem som klipper hans naglar och vem som lagar hans mat. Ted måste ges möjlighet att knyta an till oss båda. Att alltid komma hem från jobbet klockan sex och tro att man kan få natta ett barn är inte realistiskt.

VÅREN 2022 KOMMER Irena Požar ut med sin första bok Backlashen: Metoo och revolutionen som stoppades. I boken, som ges ut av Weylers förlag, skildrar hon hur en historisk händelse, där kvinnor på allvar började sätta ord på de övergrepp som tidigare tystats ned, fått precis motsatt effekt.
Det är lätt att få intrycket att Irena Požar är en arbetsmyra som aldrig kan sluta jobba.
– Ja, folk tror det. Det stämmer inte alls. Jag älskar att ligga på soffan, läsa och titta på serier. Så klart hoppas jag att jag alltid ska ha en plattform och att få medverka i debatten. Men helst av allt vill jag bara chilla.