Fogelstad lever på nytt

En plats för breda samtal och ideologi, med rötter djupt i kvinnorörelsens historia. Det är visionen för huset som en gång inhyste den kvinnliga medborgarskolan och som nu lever upp igen. Men först ska taket lagas.

TEXT CAMILLA WAGNER

”Min vision
är att
Fogelstad
ska bli en
plats för
bildning,
förkovran
och mod.”

När jag kom till Fogelstad var jag ingenting. När jag cyklade hem därifrån hade jag blivit människa.”
Orden kom från en deltagare vid kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad, som drevs av den så kallade Fogel- stadgruppen bestående av Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Honorine Hermelin, Kerstin Hesselgren och Elin Wägner. Den fysiska platsen var huset Lilla Ulfåsa i byn Fogelstad i Julita socken utanför Katrineholm. Huset såldes och blev privatbostad 1977, men i slutet av 2018 dök den upp på marknaden igen genom fastighets-mäklaren Historiska Hem och efter en galen budgivning hamnade det återigen i kvinnorörelsens ägo. Kvinnan som gjorde det omöjliga möjligt är Charlotte Signahl.

Hallå där, Charlotte Signahl! Hur kom du på idén att köpa Lilla Ulfåsa?
– Jag såg ett inlägg på Facebook om att huset var till salu. Kommentarerna till inlägget handlade om hur trist det var att man inte kunde köpa det. Jag triggades av den negativa tonen och tänkte ”Hur svårt kan det vara?” Lite barnsligt, men så var det. Givetvis har jag också ett genuint intresse för kvinnohistoria. Det har jag med mig sedan barnsben. Min pappa är nästan besatt av Emilia Fogelklou (teolog och författare som ofta gästföreläste på kvinnliga medborgar- skolan, reds.anm.) och det har jag med mig.

Apropå hur svårt kan det vara, hur svårt var det?
– Mycket svårare än jag trodde, särskilt med tanke på att det här var en tid då jag själv var sliten efter sjukdom. Vi var några som kämpade för att samla ihop pengarna samtidigt som bud-givningen pågick. En kväll satt jag vid köksbordet

med ansiktet i händerna och sa till mig själv att det var dags att ge upp. När jag gick till datorn hade jag fått ett mail från en person som hör-sammat mitt rop på hjälp. Det stod: ”Jag tror jag har en lösning.” Hon möjliggjorde att vi kunde säkra huset. Nu har vi löst ut henne.
Att äga huset var bara det första steget. Det är ett gammalt hus med stora renoveringsbehov. Det
är också andra slags krav på ett hus som ska vara öppen för allmänheten än för en privatbostad, så
det är mycket att göra och fortfarande ett stort insamlingsbehov.

Vad har du för vision med Lilla Ulfåsa?
– Elisabeth Tamm lär ha sagt att det inte räcker med rättigheter. Vi måste också ha färdigheter och möjligheter. Jag arbetar en del inom vården och träffar många invandrarkvinnor som arbetar hårt,
ibland dubbla pass. De är så trötta när de ska hem till sina familjer. Hur ska de ha tid att utbilda sig och engagera sig i samhällsbygget? Min vision är att Fogelstad ska bli en plats för bildning, förkovran och mod. Jag vill nå de kvinnor som idag inte har möjlighet till det. Jag vill ge plats för breda samtal om ideologi och kvinnohistoria. Men först måste vi laga taket.