Hertha granskar – Jämställdhetspolitik

TEXT CAMILLA WAGNER

FOTO KRISTIAN POHL/REGERINGSKANSLIET


Under året kommer Hertha att granska svensk politik för att få svar på frågan: bidrar den förda politiken verkligen till ökad jämställdhet? I dag ökar lönegapet mellan män och kvinnor i Sverige, och sedan 2019 har vi stått helt still ii EU:s mätningar av jämställdheten i EU. Vi satt oss ner med jämställdhetsminister Paulina Brandberg, Liberalerna, för att få hennes syn på ekonomisk ojämlikhet, mäns våld mot kvinnor och den svenska sexköpslagen.

Jämställdhetsminister Paulina Brandberg tar emot i intervju rummet på Fredsgatan 8 där Arbetsmarknadsdepartementet huserar. Det är i samma rum som hon ungefär ett halvår tidigare tog emot landets kvinnoorganisationer för speed-dejting när hon var nytillträdd.

Vi ses för att diskutera det jämställdhetspolitiska målet, så den första frågan handlar självklart om ifall hon och regeringen står bakom det och dess sex delmål. Statsrådet är tydlig i sitt svar.

– Till hundra procent. I Tidöavtalet har vi till exempel en paragraf om jämställd hälsa. Forskningen kring kvinnors sjukdomar har länge varit eftersatt och det vill vi ändra på. Vi vill också grundlagsskydda aborträtten. Det är en jätteviktig reform, säger hon.


”DE STATLIGA AKTÖRERNA
SKA VARA FÖREBILDER”

Oavsett vilken regering vi haft så har samtliga skattereformer sedan 1995 gynnat män. Konsekvensen har blivit att inkomstgapet mellan män och kvinnor varit beständigt sedan dess, trots att lönegapet minskat. Hur ser du på det?

– Det är inte så att vi sitter och tänker att nu ska vi genomföra en reform som gynnar män. Utslaget är konsekvenser av ett system som vi måste ta ett mycket bredare grepp om. Män äger dubbelt så mycket som kvinnor, bara en procent av riskkapitalet går till kvinnor, För att nämna några exempel. Allt det här får konsekvenser. Att då bara prata om lönefrågan eller andelen kvinnor i bolagsstyrelserna är att sätta ribban för lågt. Vi behöver prata om helheten. Tutti.


Apropå kvinnors företag så vet vi att det är svårare för kvinnor att få del av de skattefinansierade stödsystemet vad gäller både rådgivning och finansiering. Vad tänker du om det?

– Det är skämskudde på det. De statliga aktörerna ska vara förebilder. Man ska dock veta att 10 procent av Almis kapital går till kvinnor. Det är fortfarande lite, men jämfört med riskkapital i övrigt där det bara är en procent, så är det betydligt bättre.

”Det är inte så att vi sitter och tänker att nu ska vi genomföra en reform som gynnar män”

Hur ska du komma åt privata aktörer som riskkapitalister och banker för att de ska bli bättre på att se potentialen i kvinnors företag?

– Sätter vi ljuset på problematiken och fortsätter dialogen så tror jag att man kan åstadkomma mycket. Vi pratar för lite om de här frågorna.

Hur ser du på den ekonomiska ojämställdheten?
– Det är naturligtvis otroligt viktigt att vi kommer tillrätta med den. Det är också viktigt att vi breddar jämställdhetsarbetet och prioriterar utsatta grupper. Vi har haft flera parallella kriser nu och det finns en social utsatthet som vi behöver hantera, Ekonomiskt stöd ska leda till en ekonomisk självständighet för varje individ. Det är i grunden en frihetsfråga, inte minst om man vill lämna en relation.

Något som vi vet bidrar till den ekonomiska ojämställdheten i form av löneskillnader och inte minst låg pension, är det obetalda arbetet i hemmet. Vad tänker du kring det?

– Återigen fastnar vi så mycket i löneskillnader. Inte för att lönen är ointressant, den är ju grunden till pensionen, men jag vill hellre prata om livsekonomi. Under pandemin blev det allt tydligare hur kvinnor axlar omsorgsarbetet. Jag tror att vi bättre behöver hjälpa människor att fatta mer jämställda beslut så att de förstår de långsiktiga konsekvenserna.

Föräldraförsäkringen då? Här skulle man ju kunna hjälpa människor genom att dela den lika?
– Här handlar det om en balans mellan att pusha normer och hur mycket staten ska lägga sig i. Idag tittar vi på att öka dubbeldagarna, alltså dagarna som båda föräldrarna kan vara hemma samtidigt. Det tror vi kan ha en positiv effekt på anknytningen som kan förskjuta normer.


Det har säkert inte undgått någon att Paulina Brandberg var åklagare innan Johan Pehrson plockade in henne som minister. Den bakgrunden lyser tydligt igenom när vi pratar om mäns våld mot kvinnor.
– Jag vill sänka gränsen för häktningspresumtion, så att även kvinnofridskränkning omfattas, säger hon och förklarar att en person som är misstänkt bara häktas om minimistraffet är två års fängelse. Många brott mot kvinnor har lägre minimistraff än två år.


Under årets stora FN-konferens, CSW67, var sexköp en fråga som delade nationer. Faktum är att den årliga 8-mars-demonstrationen på Manhattan hade som tema att avkriminalisera sexköp, något som förvånade jämställdhetsminister Paulina Brandberg.

Det är nyttigt att komma utomlands ibland. Vår sexköpslag är politiskt ganska ohotad, kanske inte alla älskar den, men den har ett starkt stöd. Jag har stor erfarenhet av att möta kvinnor som utnyttjats av sexköpare i min roll som åklagare och jag är otroligt stolt över den lagen vi har. Både som normskapande att det inte på något sätt är acceptabelt att köpa sig ett samtycke över någons kropp. Vår sexköpslag minskar efterfrågan helt enkelt.


Det går inte att ta miste på Paulina Brandbergs engagemang när hon pratar om människohandel. Hon berättar att hon och hennes team en kväll fått följa med polisen Simon Häggström på Stockholmspolisens prostitutionsenhet ut på fältet.

– Vi ingrep vid flera sexköp. Jag var jättestolt över hur polisen samtalade med kvinnorna, som uttryckte tacksamhet att vi var där. Socialtjänsten var också där och berättade hur de kunde få hjälp till skyddat boende eller biljett hem i de fall de var här ofrivilligt. För min del är det ingen tveksamhet att kvinnor i prostitution är en otroligt utsatt grupp och vi som samhälle måste stå upp och skydda dem.


Men i Tidöavtalet står ju prostitution angett som vandel som kan leda till utvisning?

– I punkten görs bland annat en uppräkning av vad som i förarbetena till äldre lagstiftning har räknats som bristande vandel. I dessa förarbeten nämns prostitution som ett exempel. Jag vill vara väldigt tydlig och säga om den här punkten i Tidöavtalet att det inte finns någon som helst avsikt från regeringens sida att utvisa människor på grund av att de försatts i utsatthet. Det är inte det som ska utgöra grund för utvisning. Exakt hur det kommer att se ut får utredningen ta fram.