Pandemi och jämställdhet – tre röster om skolan

Maria Rudling

”Flickor som allmänt är högpresterande kan man tydligt se har haft det supertufft”

TEXT ÅSA UHLIN

Många elevers hälsa och mående har påverkats negativt av pandemin– men det finns också ett stort antal unga som har mått bra av distans-undervisningen. Det är något man pratar för lite om, anser Maria Rudling, tidigare rektor och nu enhetschef inom utbildningsförvaltningen i Stockholm.

– En elev berättade att hon under de första månaderna av corona försökte förmå sig själv att göra det hon skulle. Hon lyckades med det en halvtimme om dagen, i snitt. Resten av tiden spenderade hon framför tv:n och åt mat. Till slut vågade hon berätta för sina föräldrar.

I SIN ROLL SOM chef på avdelningen för stöd för lärande och elevhälsa på utbildningsförvaltningen i Stockholms stad har Maria Rudling fått se många effekter av pandemin på elevers mående. Många negativa, såklart, men även positiva.
– Om det inte är elever i behov av särskilt stöd, så har många upplevt distansundervisningen som något skönt, om de har förutsättningarna. De blir inte störda av andra, säger hon.
Sedan cirka ett år arbetar Maria Rudling alltså på utbildningsförvaltningen, efter att bland annat ha varit biträdande rektor på en fransk inter-

   

-nationell skola samt rektor för en grundskola på Östermalm och på en skola för vuxna i Rinkeby, båda i Stockholm. Hon ser att pandemin förtydligat problematik som funnits där hela tiden.
– Det pandemin har visat är en aspekt av sam-hället så som det ser ut, den belyser segregations-problematiken. Många elever har haft det väldigt tufft, delvis praktiskt, men främst psykosocialt, säger hon.

ÄVEN NÄR DET gäller jämställdheten i skolan är det är svårt att säga om problemen blivit värre på grund av pandemin eller om de bara blivit tydligare, tycker Maria Rudling.
– Det vi märkt är vissa skillnader mellan könen och vissa områden i Stockholm. Flickor i innerstadsskolor i gymnasiet har en hög ångest-problematik, det har blivit väldigt tydligt under pandemin. Pandemin påverkar den generella ångestproblematiken. Det är flickor som allmänt är högpresterande som man tydligt kan se har haft det supertufft, säger hon.
Enligt skollagen ska jämställdhetsaspekter genomsyra det mesta skolan gör, förklarar hon, ”men man säger inte riktigt hur”.
– Men det är vår chans, att nå ut till elever som inte riktigt får med sig detta hemifrån.

Flickor som försvann in på sociala medier och en skola som följde efter. En extra-satsning på trygghet och arbete mot grooming och ett brett arbete om genus och könsroller. För Ulrika Pettersson, rektor på Vendelsömalmsskolan i Haninge, blev pandemin en propeller som drivit på nödvändig förändring.

DET HAR FIRATS på Vendelsömalmsskolan samma dag som jag pratar med Ulrika Pettersson. Det är någon vecka efter skolavslutningen och med hårt jobb och stöd från skolan har två niondeklassare med stora utmaningar uppnått målen för att bli godkända i engelska. Vilket gör att de nu har fullständiga grundskolebetyg och en biljett till stabilare framtidsmöjligheter.
Det två viktigaste delarna i Ulrika Petterssons uppdrag är självklara för henne: att se till att eleverna är trygga och att de når målen. Där har pandemin inte ändrat något. Men tiden med högstadieelever som delvis tvingats studera på distans har krävt förändring och nytänkande och pekat på utvecklingsområden.
– Det har kommit nya direktiv hela tiden men eleverna har aldrig varit tvungna att läsa på distans på heltid, säger Ulrika Pettersson.
Ur ett elevperspektiv har distansundervisningen varit svår, anser hon, särskilt för de elever som be-höver den lilla extra puffen, den särskilda närvaron:
– Det relationella läraruppdraget. Och att man kan skratta ihop. När man ser varandra på en skärm är det svårare och då ökar distansen mellan elev och lärare.

DET HAR OCKSÅ gått att se tydliga skillnader när det gäller hur pojkar och flickor hanterat hemmastudierna. Pojkarna har i allmänhet fortsatt att umgås utomhus, medan flickorna tenderat att flytta sitt umgänge helt till sociala medier.

– Och där har kränkningarna ökat. Vi har jobbat med det, men de har ökat. Det är många killar går ut och spelar fotboll men tjejerna är lämnade till sig själva, säger Ulrika Pettersson.
Några av åtgärderna är ett arbete mot grooming som kurator startade ”på förekommen anledning” och ett instagramkonto som skolans trygghetsteam har startat. Trygghetsteamet har fått en viktig roll under pandemin och kommer nu också att börja som med-mentorer till lärarna, för att den som har många elever i svårigheter inte ska behöva hantera olika problem på egen hand.

ETT ANNAT OMRÅDE där skolan nu storsatsar är jämställdhet. Skolan har testat ett undervis- ningsmaterial från Machofabriken som nu införs på bred front. Att gå igenom hela materialet tar tre terminer, och sedan får man börja om på ny kula. Nu finns genusfrågorna på schemat både på mellanstadiet och i högstadiet. Ulrika Pettersson är tydlig med att detta är en viktig del av lärarnas uppdrag.
-Det är min erfarenhet att det inte varit så medvetet arbete kring jämställdhet i skolvärlden tidigare. Jag tänker att det är ganska nytt och jag tror att metoo har hjälpt oss att fånga in det.

Fakta:

Matchofabriken

Machofabriken är ett
undervisningsmaterial
med filmer, övningar
och samtalsunderlag.
Det vänder sig till
ungdomar av alla kön
mellan 13 och 25 år
och är tänkt att
användas av lärare,
fritidspersonal,
fältassistenter och
andra som arbetar
med unga.
Bakom materialet står
Unizon, ett riks- förbund
för kvinno-jourer, tjejjourer
och ungdomsjourer, och
MÄN, en organisation
för att motverka mäns
våld mot kvinnor.
Verksamheten stöttas
med medel från
Allmänna arvsfonden.

Liliana Bubalo är pedagog på Santa Maria folkhögskola i Malmö, där olika åldersgrupper bland annat kan läsa in be-hörighet för att kunna studera vidare på yrkesprogram eller högskola. Hon engagerar sig i att ge deltagarna kunskap om samhället. Många har lärt sig svenska, men har inte alltid kunskap om det svenska samhället – en viktig nyckel in i just samhället. Hon undervisar i allt ifrån Malmös historia till hur det såg ut i det senaste valet.

– Samhällsfrågor är viktiga för folkhögskolorna. Vi stirrar oss inte blinda på målen, betygskriterier eller budget. Vi vill verkligen få alla deltagare med på kunskapsresan och ge dem verktyg att komma in på önskad utbildning och i samhället.

UTBILDNING I SAMHÄLLSKUNSKAP ger även deltagarna möjlighet att förstå jämställdhet, menar Liliana Bubalo. Med mer kunskap på området kan deltagare bli duktigare på att tillämpa men även förstå jämställdhet. Även om jämställdhet finns med i läroplanen både på grundskole- och gymnasienivå, så fokuseras inte alltid på ämnet.
– Dels på grund av tidsbrist, men kanske även att man tycker att det är en självklarhet att man känner till allt om ämnet, säger hon.

Hur kan skolan du arbetar på bidra när det kommer till synen på jämställdhet?
– Jag tror att det är viktigt att man har en gedigen och bra utbildning i samhällskunskap för nyanlända. Språk är jätteviktigt i sig, men du behöver även samhällsutbildningen för att kunna sätta språket i perspektiv och för att få en känsla för det samhälle du bor i. Språk och samhälls- kunskap tillsammans, där har vi ett recept för framgång.

Vilka utmaningar ser du i din undervisning när det gäller det praktiska arbetet med att fokusera på jämställdhet?
– Min utmaning är att deltagaren inte bara ska kunna rabbla upp vad jämställdhet är och

ge svaren på frågorna för ett provs skull, utan tillämpa förståelsen i praktiken. Att kunna se hur olika situationer ser ut och ge praktiska exempel. Det är sällan någon som tycker att det är fel med jämställdhet, men många av mina elever kommer från olika ställen där det inte riktigt fungerar på det sättet i samhället. Det är ingen illvilja, det är bara så det har varit.

FRÅN ATT HA VARIT en skola som lockat fram-för allt kvinnor i fyrtioårsåldern, är deltagandet i dag mer blandat. Inte minst har en grupp ökat: svenskfödda unga vuxna med utländska rötter som misslyckats i gymnasiet.

– De har bara gått igenom hela gymnasie-utbildningen, utan att slutföra den. Det som ofta gör mig jättebesviken är att många säger att det blev för svårt, de hängde inte med. Då tänker jag på hur grundskolan levererar elever till gymnasiet som inte fått med sig främst språkkunskapen för att hänga med på en gymnasial utbildning. Det är inte okej att en elev gått nio år i grundskola och kommer helt oförberedd till gymnasiet. Vi måste ställa krav på kvaliteten på utbildningen redan i grundskolan.