Regeringen avkönar jämställdhetsmål

TEXT: LISA STEVIK

En kvinna i månaden mördas av sin partner eller ex-partner, och siffrorna pekar inte åt rätt håll. Nu vill regeringen omformulera det jämställdhetspolitiska målet som handlar om just mäns våld mot kvinnor, och göra det mer könsneutralt. Tvärt emot vad all forskning visar, säger Sveriges kvinnorörelser. – Det är själva agerandet som är problemet, inte vilket kön någon har, säger jämställdhetsministern.

Under de senaste 20 åren har i snitt mer än en kvinna i månaden mördats av sin man, sambo, pojkvän eller någon hon tidigare haft en relation med. Trots att Sverige är ett av världens mest jämställda länder, så är det strukturella våld som drabbar kvinnor mycket utbrett. Och det går åt fel håll, de senaste 20 åren ökar antalet kvinnor som utsätts för våld i sin relation, samtidigt som studier visat att allt färre våldsutsatta kvinnor rapporterar brotten som begås mot dem. Sverige har ett jämställdhetspolitiskt mål: I Sverige ska kvinnor och män ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Under det målet finns sex olika delmål. Det sjätte delmålet handlar om mäns våld mot kvinnor, och slår fast att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och att kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

Nu vill den svenska regeringen se över målets formulering, och har gett en utredare i uppdrag att föreslå en formulering som även innefattar kvinnors våld mot män, och våld i samkönade relationer. Förslaget har väckt starka reaktioner i den svenska kvinnorörelsen. Att avköna och bredda delmålet kommer att hota hela jämställdhetspolitiken, menar Gertrud Åström, som tidigare var regeringens jämställdhetspolitiska utredare och var med och tog fram de jämställdhetspolitiska målen. Att målet tydligt handlar om just mäns våld mot kvinnor är viktigt.

– Mäns våld mot kvinnor är sedan FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor från 1993 en utgångspunkt. Våldet skadar och upphäver kvinnors åtnjutande av grundläggande friheter och rättigheter och är ett uttryck för ojämlika maktrelationer mellan kvinnor och män, säger hon.

Sverige är ett av de få länder som har en utvecklad lagstiftning när det gäller mäns våld mot kvinnor. En jämställdhetspolitisk utredning tog fram målet 2005, och det byggde vidare på en proposition som presenterats 1994 av regeringen ledd av Carl Bildt. Det var även första gången som våld lyftes fram som ett jämställdhetsproblem. – Målet är mycket tydligt: mäns våld mot kvinnor ska upphöra och då måste det gå att separera från andra fenomen. Att avköna hjälper inte till att få det att upphöra. Jämställdhetspolitiken ska omfatta det våld som män utsätter kvinnor för då detta är just jämställdhetspolitikens uppdrag. Andra typer av offer och förövare i olika relationer är viktiga, men tillhör inte jämställdhetspolitiken, säger Gertrud Åström. 

En bredare forumulering kommer att omintetgöra hela utgångspunkten för politiken och arbetet för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, menar Clara Berglund, generalsekreterare för Sveriges Kvinnoorganisationer.

– Det är ett ifrågasättande av den kunskap och de erfarenheter som arbetats fram av forskare, kvinnoorganisationer och andra experter de senaste 30 åren. Den strukturella förståelsen för mäns våld mot kvinnor, det vill säga att detta våld är ett jämställdhetsproblem och ytterst en fråga om makt, går förlorad. Om vi inte förstår vem som är utsatt och vem som är förövare, och orsaken till detta, hur ska vi då som samhälle kunna förebygga och bekämpa våldet? Andra former av våld, till exempel våld i samkönade relationer eller gängvåld, förtjänar egna mål och strategier, menar hon. – Och när det gäller kvinnors våld mot män så är det så pass ovanligt att det inte kan ses som ett samhällsproblem på samma sätt som mäns våld mot kvinnor. 

För Unizon, riksförbund för över 130 kvinnotjej- och ungdomsjourer, är det självklart att mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem och ett folkhälsoproblem av den digniteten att det kräver ett eget mål. Man ser flera risker med ett breddat begrepp.

– För att kunna förebygga och motverka brott måste vi veta vad det är vi ska förebygga. Vad som är problemet, vem som ska lagföras och vem som ska ges skydd och stöd. När det operativa arbetet inne fattar flera olika samhällsaktörer med olika kompetenser och uppdrag så krävs det tydliga politiska målsättningar. En uppluckring av ett vedertaget begrepp kommer inte bidra till att arbetet för kvinnors rätt att leva fria från mäns våld stärks. Det kommer göra det otydligare. En mer generell skrivning om våld riskerar att rasera det arbete som byggts upp, säger Olga Persson, ordförande för Unizon. 

Regeringen menar att man vill ha ett mer inkluderande mål, ett argument som kvinnorörelsen inte köper. I en debattartikel tidigare i höst poängterar avsändare från 31 kvinnoorganisationer att målet redan är inkluderande – det omfattar fler former av våld än det i relationer, som hedersrelaterat våld, sexuella trakasserier och prostitution, något som även lesbiska, bisexuella kvinnor och transkvinnor utsätt för. Och att det är just det våld som riktas mot kvinnor därför att de är kvinnor som jämställdhetspolitiken hittills prioriterat. – Delmålet tar sikte på det våld som kvinnor utsätts för, just för att de är kvinnor, av män, men omfattar alla människor. Lagstiftningen i Sverige gäller självklart alla människor och alla har rätt till skydd mot våld, säger Olga Persson. 

Jämställdhetsminister Paulina Brandberg menar att en mer inkluderande formulering kommer att omfatta grupper som idag osynliggörs, och bidra till att hitta nya arbetssätt som ger mer resultat mot våldet. 

– Jag vill vara tydlig med att denna regering inte på något sätt kommer att sänka ambitionerna eller förminska problemet med mäns våld mot kvinnor, det är ett enormt samhällsproblem som måste bekämpas med full kraft. Vi ska försöka hitta nya vägar där man får nya och mer resultat än vi hittills fått. Vi måste ha ett mer inkluderande synsätt, det finns våld som förekommer i andra typer av relationer och när det jämställdhetspolitiska delmålet är formulerat som det är idag så blir de grupperna väldigt osynliggjorda. Jag menar att vi måste kunna klara av att inkludera fler våldsutsatta utan att för den delen sänka ambitionsnivån i arbetet gällande mäns våld mot kvinnor.

Vad finns det för fördelar med att målet blir mer könsblindhet? 

– Jag tror att de våldsutsatta som idag känner sig osynliggjorda kommer att känna att samhällets stöd och skydd finns till även för dem, det är viktigt. Ett inkluderande angreppssätt kommer att göra fler män intresserade av att delta i arbetet. Vi ska hantera det som ett problem som samhället ska lösa, inte en uppgift för kvinnor att lösa. 

På vilket sätt kommer detta förslag att få fler män att engagera sig?

 – Många känner sig exkluderade när det kommer till det här arbetet, och känner inte att det finns en plats för dem att diskutera frågorna. Så jag tror att vi har mycket att vinna på att uttrycka oss på ett sätt som inkluderar dem. 

Hur ser du på de farhågor som kvinnorörelsen har, kring att man urvattnar det här målet och bortser från det strukturella våldet mot just kvinnor? 

– Jag ser inte de riskerna. Jag kommer aldrig att bortse från de strukturerna, och i direktiven framgår det väldigt tydligt att uppdraget är att hitta en ny formulering som fortfarande beaktar att den övervägande delen av våldet utövas av män mot kvinnor, och att man måste förstå den strukturen för att kunna hantera problematiken. Men vi vill se ett begrepp som är mer inkluderande när det gäller män som utsätts för våld av kvinnor, samkönade relationer och andra hbtqi-relationer. Jag menar att man måste kunna hitta andra formuleringar och fortfarande beakta strukturen, det finns inget motsatsförhållande där. Jag tror inte att vi hjälper våldsutsatta kvinnor mer genom att exkludera andra grupper. 

Hur menar du då? 

– Det är viktigt att ha en retorik som visar att det är själva beteendet och agerandet som är problemet, inte vilket kön någon har. Problemet är våldet och förtrycket i sig, och jag tror att man gör sig själv en otjänst om man delar upp personer i olika kategorier utifrån vilket kön man har, eller utifrån om man lever i en heterosexuell eller samkönad relation. Jag tror att man får mer resultat om man har en mer inkluderande formulering. Ett synsätt som inte lugnar Clara Berglund. 

– Jämställdhet handlar om att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sitt eget liv. Det våld män utövar mot kvinnor bidrar till att upprätthålla mäns makt. Detta har i 30 år varit grunden för politiken och arbetet för jämställdhet och mot våld. Men jämställdhetsministerns svar tyder på att hon inte längre ställer sig bakom detta. Det väcker många frågor och en stor oro hos oss i kvinnorörelsen.