Välfärden befolkas av kvinnor

TEXT: CAMILLA WAGNER

Hon har kritiserat den konkurrensutsatta välfärden och lyft de livslånga konsekvenserna av ojämställt föräldraskap. Som chefsekonom hos LO har Laura Hartman arbetat med kvinnors yrkesliv i främsta rummet – och hon är inte rädd för att säga vad hon tycker, även om det skaver.

De tunga oljeporträtten av forna fackpampar lyser med sin frånvaro i Laura Hartmans tjänsterum i LO-borgen. Rummet är stort och ljust med en bländande utsikt över Norra Bantorget i Stockholm och inredningen vittnar om hennes intresse för finsk design. Sedan hon tillträdde tjänsten som LO:s chefsekonom i november 2021 har hon varit en regelbunden gäst i både radio- och tv-sändningar. Vårt samtal avbryts när SVT ringer och vill ha henne i Aktuelltstudion på torsdag, vilket leder till en kedjereaktion av ändringar i reseplaneringen.

– Jag blev förvånad när rekryteringskonsulten ringde och undrade om jag var intresserad av tjänsten. Hedrad, men förvånad. Traditionellt har tjänsten gått till någon som vuxit in i rollen från rörelsen, fortsätter hon när hon ringt av. Hon visste direkt att hon ville ha jobbet, men fick lägga band på sig. Processen var lång och hon hade ett flertal långa möten med bland annat LOs ledning.

– Även om jag visste att det var ett kul jobb, behövde jag landa i vilka förväntningar som fanns på mig och vilket mandat jag hade. Jag tillät mig inte att bli alltför taggad. Ser man att förutsättningarna inte finns att göra ett bra jobb, måste man tacka nej även om det är ett drömjobb. Blev jobbet som du föreställde dig att det skulle vara?

– Både ja och nej. Jag hade en del vita fläckar. Saker jag inte visste om verksamheten. Jag har lärt mig otroligt mycket. Sedan kunde man ju inte förutse allt som skulle hända i ekonomin. Krig, inflation…

Att just hon fick jobbet tror hon var främst av två anledningar: dels att hon är uttåtriktad. Hon har aldrig duckat svåra debatter och är känd för att komma igenom rutan med tydliga budskap. Dels har hon erfarenheter av omorganisationer, vilket kom väl till pass då LO beslutat att slå samman LO-ekonomerna och samhällsutredarna till en enhet. Att det blev just nationalekonomi kom sig av att hon då fick kombinera sitt stora samhällsengagemang med sitt intresse för matematik. En kombo som genomsyrat hennes karriär. De första artiklarna man hittar om Laura Hartman är från 2008, då hon i sin roll som forskningschef på tankesmedjan SNS publicerade olika rapporter om arbetsmarknad och välfärdsfrågor. I rapporten Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? konstaterade hon att de högt ställda förväntningarna på positiva effekter av en privatiserad välfärd inte har infriats. På basis av befintlig forskning, fanns inga belägg för att konkurrensutsatt välfärd lett till vare sig högre effektivitet eller bättre kvalitet och hon efterfrågade en fortsatt debatt “utan ideologiska skygglappar.”

Kritiken från näringslivet, och framförallt från välfärdsbolagen, lät inte vänta på sig. SNS vd hindrade Laura Hartman att delta i debatten. Den munkavlen fick i sin tur Laura Hartman att lämna. Forskarsverige rasade – ekonomiska intressen får inte styra forskningen. Men skadan var skedd och fler forskare valde att lämna organisationen. Det dröjde inte länge förrän vd:n tvingades lämna.

– Det var inte SNS som var missnöjd med rapportens slutsatser: De var förankrade före publiceringen. Problemet var den oerhört kraftiga reaktionen från andra håll. Det händer ibland att man blir obekväm. Står inte organisationen pall då, så måste man lämna. Det har jag aldrig ångrat.

Men Laura Hartman försvann inte från strålkastarljuset. Nästa gång hon dök upp i tv-rutan var det som analyschef på Försäkringskassan. Här fick hennes patos kring jämställdhetsfrågor stort utrymme när hon bland annat med siffror kunde påvisa de livslånga effekterna av ojämställt föräldraskap. Så hur är det med jämställdhetsfrågorna på LO?

– Jag har ju alltid brunnit för jämställdhet. Det är ett tvärgående perspektiv i alla mina uppdrag. Internt i huset, och inte minst vår ordförande (Susanna Gideonsson, reds anm), brinner för frågan. Vi ger årligen ut Jämställdhetsbarometern, en rapport om jämställdhet och jämlikhet på arbetsmarknaden. Men det är en utmaning att nå ut på ett sätt så att vi kan påverka politiken och utveckla arbetsmarknaden.

LO:s kanske viktigaste jämställdhetsfråga är möjligheten till heltidsanställning, menar Laura Hartman. Att arbetsorganisationerna i kvinnodominerade arbetaryrken i så stor utsträckning bygger på deltider och visstidsanställningar är ett stort jämställdhetsproblem.

– Kvinnor i arbetaryrken får betala för arbetsgivares resbehov av flexibilitet. Ett annat, nästan lika stort jämställdhetsproblem, är uppfattningen att arbetstider och anställningsvillkor är en effekt av kvinnors egen preferens. Det är en ballong vi ska sticka hål på. Så vårt viktigaste jämställdhetsmål är fasta heltider med hållbara arbetsvillkor. En självklarhet för att kvinnor ska kunna försörja sig själva och är dessutom en förutsättning för välfungerande verksamheter i offentlig sektor. Du har sagt att du skulle vilja se en fördelningspolitisk revolution. Vad betyder det?

– Ojämlikheten ökar dramatiskt och det är en för[1]delningspolitisk tickande bomb. Toppen har dragit ifrån tack vare den låga skatten på kapital och lett till förmögenhetsansamlingar. Det får stora sociala konsekvenser som varierad livslängd och inte minst eroderar det tilliten till välfärdsstaten och leder till social oro. IMF, OECD och flera andra internationella institut slår fast att jämställdhet och jämlikhet är en förutsättning för tillväxt. Det här oroar mig. Om du var statsminister, vad skulle du göra för jämställdheten?

– Jag skulle kommunicera jämställdhet i mitt ledarskap och kräva att alla ministrar i min regering gjorde samma sak. Och jag skulle resurssätta välfärden. Välfärden befolkas av kvinnor och är en förutsättning för att kvinnor ska kunna arbeta.

Strax innan tidningen gick i tryck meddelades att Laura Hartman lämnar LO. Det är ännu inte känt var hon kommer att arbeta härnäst.