“Att feminismen inte gjort sitt är jättekontroversiellt”

”Jag skulle vilja se att man inom den feministiska rörelsen riktar blicken lika hårt mot sig själva, som man gör mot män och patriarkala strukturer” säger Aysha Jones, som efterfrågar ett klimat där man kan säga ifrån, utan att behöva göra det med en klump i magen.

Black Lives Matter-rörelsen har svept över världen så väl som Sverige, och riktat ljuset mot hur långt vi har kvar i kampen mot både rasism och ojämställdhet. För fortfarande hörs långt ifrån alla kvinnors röster inom den feministiska rörelsen.

”Om vi inte adresserar vitheten inom den vita feminismen kommer vår rörelse att sluta sig inom sig själv och kollapsa”, skrev den amerikanska feministen Adrienne Rich på 1980-talet. Vilka röster, och därmed vilka frågor, som lyfts fram och prioriterats inom feminismen är en fråga som är minst lika aktuell idag. Aysha Jones är initiativtagare till Black Lives Matter Sweden, hon ser en rörelse som behöver söka sig djupare.

Kan feminism till och med bli en täckmantel för rasism?

– Ja, när man pratar om feminism som bara gynnar vita kvinnor. När man säger sig vara feminist men rörelsen inte rör sig längre ner i exempelvis klasskillnaderna, eller i skillnaderna mellan vita och svarta kvinnor. Tänker man bara kvinna punkt, och inte ser att man har ett privilegium i och med sin vithet, då förstår man inte att det inom feminismen finns dem som drabbas på olika sätt och som behöver olika typer av åtgärder. Det gäller inte bara hudton, utan även kvinnor med funktionsvariationer, kvinnor med psykisk ohälsa och klass. Klassperspektivet berör alla oavsett hudton, men svarta kvinnor drabbas värst även där. Så länge man inte kan se detta så är inte den feministiska rörelsen intersektionellt. Svensk feminism rör sig mycket framåt och gör massor av bra saker, men vi är inte där ännu.

Ser du att det finns en vilja att inkludera fler?

– Det är väldigt individuellt, men ska man generalisera så finns inte viljan till intersektionalitet. Att det verkar så är kanske för att dem som syns och hörs mest är dem som får sätta tonen, och inte dem som är flest. Generellt är det precis som med rasism, det verkar vara jobbigare att bli kallad rasist än att bli utsatt för det. Många feminister blir kränkta om man säger att deras analys inte är inkluderande. Man fokuserar på det istället för att tänka på dem som drabbas av din vita feminism, och som har det mycket svårare än vad du som just blev called out har det.

Vilka frågor hade legat högre på agendan om fler fick vara med och sätta den?

– Vi påstår att metoo var en rörelse som startades av Sandra Muller och Tarana Burke, men metoo har varit en fråga sedan slaveriet. Hade vi pratat om detta på rätt nivå så hade vi kommit längre. Det är bra att metoo-rörelsen finns, men det är skandal att den fick sitt genombrott nu. Svarta kvinnor har behövt ligga på sina ryggar i århundraden och ingen har brytt sig. Hade deras röster hörts i feminismen så hade detta kommit till skott för länge sedan. Samma sak med ojämlikhet mellan könen i stort, det är en kamp svarta kvinnor fört länge i våra communitys. Tittar du på en organisation som Black Panthers så är det övervägande kvinnor som engagerat sig och som åstadkommit de riktiga förändringarna, men det är männen som syns och hörs.

Varför är det kontroversiellt att prata om de här frågorna?

– Att peka på att feminismen inte gjort sitt är jättekontroversiellt. Feminism är svårt, intersektionell feminism är svårt. Feminister ska vara dem som är duktiga på allt och har jämlikhet som främsta mål och så kommer någon och anklagar dem för att inte var duktiga och inte se alla kvinnor. Då blir det jobbigt, då skaver det.

 Ser du en förbättring, och går den i så fall tillräckligt snabbt?

– Jag har adhd, så jag tycker inte att något går tillräckligt snabbt! Det händer saker i Sverige, både när det gäller rasism, feminism och klassperspektiv, det gör det absolut. Men går det tillräckligt fort? Nej. Vi behöver stanna upp och tänka efter, inte bara göra saker för görandets skull. Så är det ofta, om en organisation eller företag får höra att det inte är tillräckligt inkluderande så fokuserar man på det i en vecka men gör inget resten av året. Man behöver bygga något som är stadigt. Det är som med vargen och de tre grisarna: man kan bygga hus snabbt, absolut. Men har du byggt ditt hus på lös symbolik och halvdana försök till förändring så kommer det att falla. Men bygger du något stadigt, och granskar dig själv, din organisation och allt omkring dig så får man ett hus som står stadigt.

Vad vill du skicka med en organisation som vill göra en reell förändring?

– När man granskar sig själv är det viktigt att man tittar på: vem vänder jag mig till för att bli granskad? Vänder man sig till en vit person så kommer man kanske inte få en helhetsbild. Jag skulle aldrig, hur utbildad en vit person än är, gå på en föreläsning där en vit person ska prata om rasism. Man måste titta på vilka man ger förtroendet att granska en.


TEXT: Lisa Stevik BILD: Pressbild