Desinformation – ett sätt att tysta kvinnor
Att stater, särskilt icke-demokratiska sådana, använder sig av propaganda och desinformation för att sälja in sin världsbild är inget nytt. Men i en digitaliserad värld sprids osanningarna snabbare och får lättare fäste – och de riktas inte sällan mot kvinnor. Desinformationskampanjer för att tysta kvinnliga röster har blivit ett beprövat och effektivt vapen.
TEXT CAMILLA WAGNER
REDAN 2014 BÖRJADE journalisten Ingrid Carlberg se ett mönster. Högerextrema organisationer i Europa stöttades av Ryssland – allt ifrån en ungersk EU-parlamentariker som avslöjades som en rysk spion till att det franska EU- och invandringskritiska partiet Nationella fronten fick ett lån på nästan 100 miljoner kronor av en rysk bank. Omvärldens intresse för hennes kartläggning var dock svagt.
– Jag försökte intressera några andra grävande journalister för ämnet, men det är extremt svårt att nysta vidare i medan det pågår. Har man inte blicken för metodiken bakom dolda påverkansoperationer är det svårt att upptäcka, säger Ingrid Carlberg och berättar att hon ibland nog uppfattades som överkonspiratiorisk på middagar, när hon försökte få vännerna runt bordet att se vad hon såg.
NÄR PRESIDENTVALSKAMPANJEN i USA 2016 analyserades föll fjällen från de flestas ögon. Då blev det belagt att den ryska trollfabriken verkade för att Donald Trump skulle vinna.
Sedan dess har Ingrid Carlberg skrivit boken Marionetterna, där vi får följa pr-geniet Willi Münzenberg som i mellankrigstiden var påverkansgeneral åt både Lenin och Stalin. Hon blandar historia med nutida exempel och visar hur propaganda och desinformation från icke demokratiska länder formar vår verklighetsuppfattning.
– Min ambition var att skildra nutiden genom historien. Metoderna är de samma, det är bara tekniken som är ny. På KGB-skolorna fick agenterna lära sig hur man raserar en demokrati inifrån genom att bland annat skärpa polariseringen, och hur de skulle elda på minsta lilla osämja så den eskalerade till djup konflikt.
HON NÄMNER KORANBRÄNNINGARNA i Sverige och påpekar att vi nu vet att åtminstone en av dem ägde rum på beställning av en svensk högerextremist. Upplägget påminner, menar hon, om en bibelbränning som ägde rum i USA under valrörelsen 2020. Två män brände då en bibel i utkanten av en Black Lives Matter-demonstration. Övriga demonstranter märkte inget, men videon blev viral. Senare avslöjade New York Times att ryska videobolaget Ruptly låg bakom filmen. Det är ett dotterbolag till nyhetskanalen Russia Today och samma bolag som den svenska journalisten Chang Frick uppger sig ha varit stringer åt. Det var också Chang Frick som betalade avgiften för demonstrationstillståndet åt koranbrännaren Rasmus Paludan.
Under stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021 ses en man i röd Trump-keps vandra runt bland vandalerna medan han filmade händelsen. Hans filmer dök upp i rysk media mindre än ett dygn senare och det visar sig att han pratar flytande ryska.
ATT KVINNOR ÄR särskilt utsatta för hat och hot på internet har länge varit känt, men hur effektiva och systematiska kampanjerna mot kvinnor faktiskt är lär förvåna de flesta. FN:s särskilda rapportör för yttrandefrihet, Irene Kahn, rapporterade till generalförsamlingen i augusti i fjol att kvinnors delaktighet i det offentliga samtalet är under attack.
Inför presidentvalet 2016 utsattes Hillary Clinton för massiva falska kampanjer och flera av dem har kunnat härledas till den ryska trollfabriken. Den kanske mest häpnadsväckande var den om pizzerian där Clintons medarbetare hämtade sin övertidsmat. Trollkonton hävdade att restaurangen var en fasad för en stor pedofilring som Hillary Clinton ledde. I källaren skulle små barn hållas fångna.
En man trodde så mycket på detta, för oss absurda påståendet, att han körde bil i fyra timmar och stormade pizzerian med vapen i handen för att upptäcka att det bara var just en pizzeria. Som dessutom saknade källare.
Men hur kan någon gå på ett sånt galet påstående?
– Det börjar ofta med att det sprids på extrema plattformar med begränsad räckvidd. Om sedan traditionella medier plockar upp det, inte för att legitimera utan för att rapportera om fenomenet, då kan det få mycket stor spridning. Det var precis vad som hände med Pizzagate. Här har medierna ett stort ansvar. När man skriver om vilda konspirationsteorier riskerar man att öka spridningen, säger Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi.
JUST PIZZAGATE BYGGER enligt Åsa Wikforss på en uråldrig antisemitisk konspirationsteori där inslag av pedofili och ceremonier där man dricker blod är vanligt förekommande. Rent psykologiskt finns det en lockelse hos konspirationsteorier:
– Det finns en jordmån för att man ska tro på konspirationer. Det är lite spännande, man får känslan av att man hör till en grupp som sett sanningen. Och om man känner att man inte har så mycket kontroll över sitt liv kan tanken att allt styrs av en hemlig grupp upplevas som en förklaring.
Catrin Huss är biträdande avdelningschef på Myndigheten för psykologiskt försvar. Hon berättar för Hertha att trots att traditionell media fastslog att pizzerian var just bara en pizzeria, visade en undersökning att 17 procent av demokraterna och 46 procent av republikanerna ändå trodde att det var sant.
– Även om desinformationen möts med korrekt information och fakta är det inte säkert att den sprids i samma utsträckning eller når den tänkta målgruppen.
Catrin Huss ger även ett annat exempel: när Tyskland skulle välja ny förbundskansler ställde Annalena Baerbock upp som kandidat. Hon är partiledare för Tysklands motsvarighet till Miljöpartiet. Ett rykte spreds att hon ville förbjuda husdjur, för att de bidrog till ökade koldioxidutsläpp. Trots att ryktet visade sig vara falskt och trots dementier tvingades hon vid varje intervjutillfälle svara på frågor om husdjursförbudet, medan konkurrenterna fick prata om sin politik.
När tysk media senare la pusslet visade det sig att det var rysk statsägd media som låg bakom propagandan.
Men de nöjde sig inte där. Under kampanjen spreds även falska nakenbilder av Baerbock.
– Ofta är det väl koordinerade kampanjer med färdigställt material som sprids till specifika grupper där det redan kan finnas en tydlig ideologi med misstro och hat mot kvinnor. Syftet med en sådan kampanj är att kränka och att avhumanisera. När kvinnor avhumaniseras finns en risk att de blir utsatta för våld och hot även utanför internet, säger Catrin Huss.
KÖNSBASERAD DESINFORMATION ÄR ett tämligen okänt fenomen för de flesta svenskar, men börjar bli alltmer beforskat. Framförallt inom FN-systemet och genom EU:s försorg. Definitionen av könsbaserad desinformation är koordinerade angrepp riktade mot kvinnor för att kvinnor ska avskräckas från att vara med i den allmänna debatten och för att avskräcka andra kvinnor att vilja engagera sig.
– Det är en sårbarhet att begreppet inte är tillräckligt känt. Det finns en risk att utsatta personer inte anmäler brott och att forskningen missar den här aspekten, säger Catrin Huss.
Tillvägagångssättet är metodiskt och välbeprövat. Man utnyttjar befintliga splittringar och fördomar och förser grupper med memes och hashtags som man kan pressa ut i olika kanaler.
– Att kvinnor är särskilt utsatta beror på att auktoritära ledare ser att de frågor som kvinnor representerar är ett hot mot ett traditionellt patriarkaliskt samhälle. Ofta är det frågor som rör kvinnors rättigheter, miljö, klimat och migration, säger Catrin Huss.
ÅSA WIKFORSS HAR en kompletterande bild av varför utländska stater riktar in sig särskilt på kvinnor.
– Våld mot kvinnor används alltid i konflikter. Informationskriget är också en konflikt.
Om Ingrid Carlberg, Åsa Wikforss och Catrin Huss
Ingrid Carlberg är journalist, ledamot i Svenska Akademien och bl a författare till reportageboken Marionetterna, en berättelse om världen som politisk teater (Norstedts, 2023)
Åsa Wikforss är professor i teoretisk filosofi vid Stockholms Universitet, ledamot i Svenska Akademien och författare till b.la. boken Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender. (Libris 2017)
Catrin Huss är biträdande avdelningschef på Myndigheten för Psykologiskt Försvar
En artikel frånNummer 1 - 2024
2024 års första nummer av Hertha är ute nu! I detta nummer fokuserar vi på temat fred och demokrati. Varför blev fred en så viktig fråga för kvinnorörelsen? Hur kan vi göra feminism tillgänglig för alla? Och varför är kvinnor extra utsatta för desinformation?
Vi har även gjort en kartläggning inför det stundande EU-valet – vilka är de viktigaste frågorna för Sveriges EU-kandidater och vad behöver du som väljare veta inför valet. Hertha fick chansen att intervjua Centerpartiets Abir Al-Sahlani, som beskriver de hot hon ser att demokratin står inför och varför valet i juni är så viktigt.
Allt detta och mycket mer hittar du i det första numret av Herthas 166:e årgång!

Denna artikel är ett utdrag ur HERTHA – världens äldsta feministiska tidskrift och medlemstidning för Fredrika Bremer-förbundet. Vill du köpa hela tidningen går det att beställa ditt alldeles egna ex för 90 kronor (ink porto) – eller varför inte köpa två och bjuda en älskad feminist på lite helgläsning?
Detta görs enklast via ett via vår webbshop som du hittar här.
För att även säkra kommande nummer av HERTHA är bästa tipset att bli medlem i Fredrika Bremer-förbundet. För studenter är priset nedsatt. Tryck här för att bli medlem.