Feminism för alla?
Rättvisa för alla skriver i Hertha om begreppet vit feminism, hur det manifesteras i aktuella händelser varje dag och hur bruna kvinnor ses som erkända som människor främst när de utsätts för förtryck av bruna eller muslimska män.

TEXT LOBNA TUFFAHA, ARAM JAJARMIZADEH OCH JENNY MOBERG från Rättvisa för alla
Vit feminism, vad är det? En fråga som majoriteten av BIPOC* enkelt kan svara på, och ge flera exempel på hur de utsatts för men som majoriteten vita står som frågetecken inför. I bästa fall ett nyfiket frågetecken, men tyvärr snarare ett defensivt frågetecken.
Vita kvinnor har oftast inte en aning om vad det innebär och i stället för att förhålla sig öppna och nyfikna på att lära sig och förstå så går de ofta in i försvar. Enkelt uttryckt så håller den vita feminismen patriarkatet i handen.
”Den som utövar vit feminism strävar oftast efter att uppnå den vita mannens maktpositioner – hans makt, pengar och status.”
Den som utövar vit feminism strävar ofta efter att uppnå den vita mannens maktpositioner – hans makt, pengar och status. Problemet är bara att där den vita mannen befinner sig behöver han använda andra för att fortsätta besitta den makten.
I denna maktordning kan till exempel en vit kvinna exploatera bruna kvinnor i form av billig arbetskraft. Om det då är dit den vita kvinnan vill med sin feminism, vad betyder det då för den svarta och bruna kvinnan? Är svarta och bruna kvinnors rättigheter inkluderade i kampen? I det kapitalistiska system vi lever i förutsätts det att någon alltid förtrycks för att systemet ska kunna fortleva.
Den intersektionella feminismen växte fram som en motreaktion på de tidigare feministiska rörelsernas exkludering. Genom intersektionella ögon ser man att kvinnors kamp inte enbart kan analyseras och förstås utifrån kriterier som kön och makt, man måste ta hänsyn till diskrimineringsfaktorer som etnicitet, klass, sexualitet, funktionsvarianter och religion. Intersektionella, ibland kallade postkoloniala, kritiker argumenterar för att västerländsk kultur fortsätter göra anspråk på hur människor ska forma sina liv och tolka sina mänskliga rättigheter. Detta leder till formandet av en sanning, en kunskapsproduktion, om vilka normer som ska eftersträvas.
I Sverige kan slöjan bli ett uttryck för förtryck trots att personen själv har valt att bära den. På det sättet upprätthåller den västerländska feminismen en könsmaktsordning med en rasistisk syn på vad en fri jämställd kvinna är i en västerländsk kontext. Kvinnor med invandrarbakgrund betraktas på förhand som förtryckta, rent av passiva i sin existens, samtidigt som deras erfarenheter exkluderas och stigmatiseras. Vita kvinnor betraktas som aktiva och handlande subjekt. Föreställningen om att invandrande kvinnor är offer för patriarkala värderingar legitimerar diskriminering och våld mot dessa kvinnor, samtidigt som patriarkala och rasistiska strukturer upprätthålls i Sverige.
”Feminismens mål, att kämpa för kvinnors självbestämmanderätt, urholkas till att handla om nationella konstruktioner av kvinnlighet och manlighet.”
Idag finns en föreställning om att kvinnor som tvingats bära slöja behöver bli räddade genom att man tvingar av alla kvinnor slöjan. Muslimska kvinnor kollektiviseras och konstrueras som förtryckta av patriarkala invandrarmän. Det finns bara två läger i denna debatt: antingen är man förtryckt för att man bär slöja, eller fri om man lever efter svensk tolkning av den fria kvinnan. Den vita hegemonin i denna form av feminism är sammankopplat med den nationella identiteten, där synen på kvinnlighet och frihet utgår från den nationella konstruktionen av könsidentiteter. Feminismens mål, att kämpa för kvinnors självbestämmanderätt, urholkas till att handla om nationella konstruktioner av kvinnlighet och manlighet.
Vi har politiker som gärna visar att de står med i kampen för Jin Jiyan Azadi, Kvinna Liv Frihet, i samband med den pågående revolutionen i Iran. Dessa politiker lyfter kampen och på ett sätt gör den till sin. Samtidigt vill de bygga fysiska murar runt Europa och strama åt flyktingpolitik och asylrätt.
Palestinska kvinnors kamp under det pågående folkmordet har inte uppmärksammats som en feministisk fråga.
I sin kända essä Can the Subaltern Speak? myntade Gayatri Spivak termen ”Vita män räddar bruna kvinnor från bruna män”. Spivak syftade då på att när väst blir en norm för kvinnlig frigörelse kommer svarta och bruna kvinnors motstånd inte att erkännas som ett motstånd eftersom kvinnlig frigörelse utgår från ett västerländskt ideal. Spivak menar att så länge denna vithetsnorm fortsätter reproduceras kommer svarta och bruna kvinnors röster inte höras eller tas på allvar.
Just nu ser hela världen en livestream av ett folkmord där Israel medvetet angriper civila, där kvinnor och barn representerar den högsta andelen mördade. Den koloniala brutaliteten har resulterat i stor förstörelse av hem och av livsnödvändiga institutioner, massvält, och att palestinska kvinnor medvetet hindras från att föda barn. Det systematiska ockupationsvåldet mot palestinska kvinnor är inget nytt fenomen. Våldet tar sig i uttryck genom att tvingas föda barn vid checkpoints, kidnappningar och avrättningar av kvinnor och barn, sexuellt våld, apartheid och landstöld.
Palestinska mödrar har dessutom i decennier levt i konstant oro över att deras barn kommer att kidnappas eller mördas av israelisk militär. Barnen, den mest utsatta gruppen, har systematiskt fått sina rättigheter kränkta i decennier. Årligen kidnappas cirka 500-700 palestinska barn på Västbanken. De kidnappas ibland på gatan när de leker, eller mitt i natten när israeliska armen begår sina skräckinjagande räder mot civila. Barnen rycks ifrån sina hem och familjer och döms i militärdomstolar, många sitter fängslade utan att ha dömts. Israel är det enda land i världen som har detta system och som begår institutionellt våld mot barn på det här sättet. Inte alla barn, utan endast palestinska barn.
Det här är alltså ockupationens förlängda arm som med hjälp av lagen systematiskt kränker och förtrycker barn. Rädda Barnens rapporter visar även att dessa barn utsätts för sexuella, fysiska och psykiska övergrepp. Det är just detta koloniala våld som kvinnorna i Palestina bekämpar – men som inte erkänns som en feministisk fråga.
Är bruna kvinnor endast sörjbara och erkända som människor när de utsätts för förtryck av bruna eller muslimska män? Är bruna kvinnors kamp villkorad till att enbart få vita feministers stöd när det handlar om att frigöra sig från islam, men inte decennier av ockupationsvåld mot kvinnor och barn?
Att se sin vithet som en del av ett systematiskt förtryck, och att se hur man genom sin hudfärg per automatik besitter ett privilegium är för de flesta vita svårt att ta in. Då är det viktigt att man har som utgångsläge att i möte med en kvinna som inte tillhör vithetsnormen centrera hennes röst – den rösten kan skapa förståelse för det mångfacetterade förtryck som hon utsätts för. Kan man hålla sitt ego utanför och börja se ett mönster världen över, se vilka som innehar maktpositioner nu och historiskt och hur det format våra samhällen, så börjar man även förstå sin roll i det som vit.
Förhoppningsvis skiftar något i en och man kan vara en del av världen på ett autentiskt vis, med siktet på internationell solidaritet och genuint systerskap.
– Lobna Tuffaha, Aram Jajarmizadeh och Jenny Moberg från Rättvisa För Alla – en plattform för antirasistisk aktion och inkluderande diskurs
*BIPOC
BIPOC står för Black, Indigenous, People of Color
En artikel frånNummer 1 - 2024
2024 års första nummer av Hertha är ute nu! I detta nummer fokuserar vi på temat fred och demokrati. Varför blev fred en så viktig fråga för kvinnorörelsen? Hur kan vi göra feminism tillgänglig för alla? Och varför är kvinnor extra utsatta för desinformation?
Vi har även gjort en kartläggning inför det stundande EU-valet – vilka är de viktigaste frågorna för Sveriges EU-kandidater och vad behöver du som väljare veta inför valet. Hertha fick chansen att intervjua Centerpartiets Abir Al-Sahlani, som beskriver de hot hon ser att demokratin står inför och varför valet i juni är så viktigt.
Allt detta och mycket mer hittar du i det första numret av Herthas 166:e årgång!

Denna artikel är ett utdrag ur HERTHA – världens äldsta feministiska tidskrift och medlemstidning för Fredrika Bremer-förbundet. Vill du köpa hela tidningen går det att beställa ditt alldeles egna ex för 90 kronor (ink porto) – eller varför inte köpa två och bjuda en älskad feminist på lite helgläsning?
Detta görs enklast via ett via vår webbshop som du hittar här.
För att även säkra kommande nummer av HERTHA är bästa tipset att bli medlem i Fredrika Bremer-förbundet. För studenter är priset nedsatt. Tryck här för att bli medlem.