”Fred är sällan fred för kvinnor”

Sexuellt våld används som ett effektivt vapen i krig och konflikter, och fortsätter att få konsekvenser även långt efter freden. Trots att fenomenet är välkänt och rapport efter rapport vittnar om övergrepp fortsätter kvinnor och flickors kroppar användas som vapen i krig. Före detta utrikesminister Margot Wallström har arbetat med frågan, och ser både framsteg – men även flera bakslag.

Text Lisa Stevik

Sexuella övergrepp ökar i väpnade konflikter, systematiska våldtäkter används som en krigsstrategi och människohandel och sexuell exploatering ökar – även efter att konflikten är över.

Trots att sexuellt våld i krig och konflikter är en fråga som i dag finns på agendan, till skillnad från för bara ett par decennier sedan, så fortsätter problemet att vara enormt. Det pågående kriget i Ukraina har tydligt visat bland annat hur utsatta kvinnor på flykt är. Att man inte lyckas skydda kvinnor som passerar gränser är ett misslyckande, menar Margot Wallström, före detta utrikesminister och i dag ordförande i Olof Palmes internationella center. Mellan 2010 och 2012 var hon FN:s särskilda representant för sexuellt våld i konflikter.

Trots att detta nu finns på agendan så är det ett utbrett problem. Att titta på de konflikter och krig som pågår idag är alltjämt att jämföra misslyckanden, menar hon. Har man nått någon framgång i att bekämpa problemet?

– Det är en svår fråga, hur mäter man framgång? När jag jobbar med frågan för FN upptäckte jag att det finns en paradox: om vi var framgångsrika betydde det att fler kvinnor vågade anmäla, för att man tänker sig att man får tillgång till vård, ersättning, rättvisa och upprättelse i någon form. Detta har genom historien varit så skambelagt och det är först i modern tid, de senaste tjugo åren, som det verkligen behandlats av världssamfundet och tagits på allvar, säger Margot Wallström.

Sexuellt våld har genom historien, och fortfarande på många ställen i världen, betraktats som en naturlig del av krig. Paradoxen är tydlig och förödande för dem som utsätts: samtidigt som en handling som våldtäkt inte får några som helst konsekvenser för förövaren, och ses som en näst intill obetydlig handling, blir offret i många fall stigmatiserat och präglas av händelsen för resten av livet. Ett steg på vägen är att få bort straffriheten för dessa handlingar, menar Margot Wallström.

– Det har existerat total straffrihet tills för bara 20 år sedan. I Kongo, som tyvärr blev ett land vars namn ofta nämndes i det här sammanhanget, ställde man faktiskt militärer inför rätta för sexuellt våld. Det är en viktig förändring även om det inte räckt till. Sexuellt våld måste även finnas med när man skriver rapporter från krig och FN behöver se till att ha folk ute i fält som jobbar med detta aktivt.

Hon nämner några politiska framsteg som kan göra skillnad.

–  Det finns ett nytt normativt ramverk, resolutioner som varit väldigt viktiga och det finns möjligheter att införa sanktioner om man använt sexuellt våld. Det finns också en skillnad i hur militär, regeringar och andra tar sig an frågan, där de viktigaste förändringarna började att namnge och peka ut förövarna, så kallad naming and shaming.

Å andra sidan innefattar moderna krig ofta rebellgrupper eller paramilitära grupper som
inte går att kontrollera genom sanktioner och ansvarsutkrävande.

– Då blir det svårare att få inflytande på det sättet som man kan i en vanlig armé. Dagens krig utspelar sig på ett annat sätt. Vi ser också hur detta är ett vapen för terrorister, som exempelvis hur IS lade ut yazidiska kvinnor till försäljning på nätet.

Det är inte bara under pågående konflikt som kvinnor utsätts, och inte bara den andra stridande parten. När kvinnor och flickor flyr är de extra utsatta, och även efter att fredsavtal skrivits på är situationen ofta svårt för kvinnor och flickor som riskerar att hamna i sexuell exploatering. Dessutom har det flera gånger rapporterats om fredsbevarande styrkor som begår övergrepp eller göder prostitution.

– Fred är sällan fred för kvinnor. Kriget fortsätter mot kvinnorna. Det är en upplevelse som många har beskrivit. Varför? Det beror på att det inte kostar något, det har varit nästan helt ostraffat. Istället har man lagt skulden på den som är utsatt för den här typen av brott och övergrepp, det är därför det är ett så effektivt vapen och också så svårt att bekämpa.

Det är inte bara i krig och konflikter som kvinnor och kvinnors kroppar görs till ett vapen. Överallt där demokratin är på tillbakagång, är kvinnors rättigheter det med.

– När fler autokrater blir demokratiskt valda och till och med återvalda, då är det ofta högst upp på deras agenda att inskränka kvinnors rättigheter och friheter. Afghanistan är bara ett exempel. Och det har förstås att göra med makt och maktfördelning i samhället. Kanske också detta att alla är födda av en kvinna, det är ifrån kvinnokroppen alla kommer. Det finns något i det som är så djupt. Det är samma sak med våld mot kvinnor i alla samhällen, det har vi inte lyckats utrota, säger Margot Wallström och drar paralleller till en annan fråga där kvinnors kroppar är föremål för många intressen.

– Debatten om surrogatmödraskap tycker jag är otroligt cynisk och gör mig vansinnigt upprörd. Kvinnokroppen är vare sig ett slagfält eller marknad, det finns de som kommer att profitera på detta och tjäna pengar på kvinnor. Man måste hålla reda på argumenten och förståelsen för kvinnors rättigheter. Det är en tendens över hela världen, bakslaget för alla som kämpat för jämställdhet och för att vi ska kunna välja vilka liv vi vill ha som kvinnor, var vi än finns.

Margot Wallström är före detta utrikesminister. Mellan 2010 och 2012 var hon FN:s särskilda representant för sexuellt våld i konflikter.