Freden och kvinnosaken – en gemensam historia

TEXT BARBRO HEDVALL

Sommaren 1854 gjorde Fredrika Bremer ett inhopp i storpolitiken. Då rasade Krimkriget mellan Ryssland och västmakterna Storbritannien och Frankrike, det första krig där korrespondenter kunde använda telegraf och rapportera direkt till en allmänhet som blev allt mer förfärad. När Fredrika Bremer skrev sin Invitation to a Peace Alliance, där hon efterlyser en världsomspännande fredsorganisation för kvinnor, vände hon sig alltså till en opinion som kunde väntas förstå vad det handlade om: att lindra och hjälpa krigets offer. Alliansen skulle bildas av kvinnoföreningar världen över. Själv var hon vid den här tiden ordförande i Fruntimmersföreningen i Stockholm. Idén blev förlöjligad och hon själv avfärdad som just ett ”fruntimmer”. Sannolikt var hon inte förvånad, Fredrika Bremer visste hur det manliga etablissemanget tänkte, men hon trodde också på att så frön till förändring. En som också trodde på förändring var Bertha von Suttner. Hennes skrift Ned med vapnen var en succé runt förra sekelskiftet – hon själv inspirerade Alfred Nobel till fredspriset.

Men det är med första världskriget som kvinnorörelsen gör fredsfrågan till sin. Då finns stora, välorganiserade föreningar i Europa och USA som arbetar för kvinnans rätt, inte minst effektiv och opinionsstark är rösträttsrörelsen. Kriget är en enda stor, fruktansvärd stoppkloss för kvinnorna och i ett försök att samla dem till ett fredsinitiativ reser aktivister till Haag i april 1915. Här bildas så den organisation som nu heter Internationella Kvinnoförbundet för fred och frihet. Personkopplingarna mellan rösträttsrörelsen och allmän kvinnosak är täta. Någon fredsmedling blir det emellertid inte – efter kriget engagerar sig kvinnor som Elsa Brändström och Elin Wägner för att lindra nöden, hjälpa människor tillbaka och för att detta krig ska ha varit slutet för alla krig, ”the war that ended all wars”.

När det internationella läget skärps och upprustning startar i början av 1930-talet, väcks de gamla instinkterna från 1915 hos många, men inte hos alla. Kvinnorörelsen är inte en enda, en stor och respekterad organisation som Fredrika Bremer-förbundet rymmer både pacifistiskt sinnade och aktiva lottor. Ju skarpare läget blir desto radikalare blir den pacifistiska minoriteten. Elin Wägner ställer sig i spetsen för ”kvinnornas vapenlösa uppror” och föreslår att alla ska vägra också civilplikt: kvinnor ska inte gå ned i skyddsrummen, inte ta på gasmasker. Denna totalvägran misslyckas, ja, den misskrediterar också pacifismen.

Efter 1945 har världen kommit in i atombombens tid. Kampen mot kärnvapnen ger ny kraft åt kvinnors fredsengagemang. Åter får den internationella solidariteten liv. Demonstrationer och aktioner, konferenser och enskildas framträdanden förbinder kvinnorörelse med fredsfrågan.

Här i Sverige för det socialdemokratiska kvinnoförbundet en hård kamp mot svenska atomvapen. Det har stöd av enskilda i andra politiska partier och av den kvinnliga fredsrörelsen. Motståndet finns i det egna partiet likaväl som hos oppositionen. Atomvapenfrågan blir könsskiljande och partisplittrande. Och den enda fråga där en partipolitisk kvinnoorganisation spelade en avgörande roll i en stor politisk fråga. Elin Wägner var död, nu hette aktivisterna Inga Thorsson, Ulla Lindström och, litet senare, Alva Myrdal. Och de gjorde som Fredrika Bremer – argumenterade i förtröstan på att ha rätt.    

Kampen mot atomvapen och för avspänning mellan stormakterna drog också in män i fredsarbetet på ett delvis nytt sätt. De stora demonstrationerna på den europeiska kontinenten mot utplacering av så kallade medeldistansrobotar var förvisso kvinnodominerade, men i dem gick människor av olika åldrar och kön. Rörelsen var kontroversiell eftersom den sågs som sovjetsponsrad. Efter Murens fall 1989 gick också fredsrörelsen in i en ny tid. Man betonade mänskliga rättigheter, tog sig längre ut i världen och reagerade mot exempelvis kärnvapenprov i Stilla havet.

Sammanfattningsvis: Varför blev fred en fråga för kvinnorörelsen? Det var ett sätt, det enda, för kvinnorna att försöka påverka politiken. De var vid tiden för första världskriget utan rösträtt och fulla medborgerliga rättigheter. Det militära försvaret har också uppfattats som, och varit, manligt. Kvinnor har nog i allmänhet sett sig som mödrar och hustrur i krig och beredskap. Fred och förhandling låg dem närmare än gevär och kanoner.

Hur det är idag och blir imorgon håller jag öppet för.  

En artikel frånNummer 1 - 2024

2024 års första nummer av Hertha är ute nu! I detta nummer fokuserar vi på temat fred och demokrati. Varför blev fred en så viktig fråga för kvinnorörelsen? Hur kan vi göra feminism tillgänglig för alla? Och varför är kvinnor extra utsatta för desinformation?

Vi har även gjort en kartläggning inför det stundande EU-valet – vilka är de viktigaste frågorna för Sveriges EU-kandidater och vad behöver du som väljare veta inför valet. Hertha fick chansen att intervjua Centerpartiets Abir Al-Sahlani, som beskriver de hot hon ser att demokratin står inför och varför valet i juni är så viktigt.

Allt detta och mycket mer hittar du i det första numret av Herthas 166:e årgång!

Denna artikel är ett utdrag ur HERTHA – världens äldsta feministiska tidskrift och medlemstidning för Fredrika Bremer-förbundet. Vill du köpa hela tidningen går det att beställa ditt alldeles egna ex för 90 kronor (ink porto) – eller varför inte köpa två och bjuda en älskad feminist på lite helgläsning?

Detta görs enklast via ett via vår webbshop som du hittar här.

För att även säkra kommande nummer av HERTHA är bästa tipset att bli medlem i Fredrika Bremer-förbundet. För studenter är priset nedsatt. Tryck här för att bli medlem.