Kunskapsförakt som ger makt

Desinformation, fake news, konspirationsteorier och påverkanskampanjer. Vi lever i ett polariserat landskap, både politiskt men inte minst medialt. Det drabbar vissa grupper hårdare än andra – kvinnor, utrikes födda, hbtqi- personer och klimatengagerade. Men framför allt drabbar det demokratin. Och grindvakterna, journalisterna och de etablerade politikerna, håller av olika anledningar på att lämna sina poster. Hertha samtalar med Åsa Wikforss för att söka svar på frågorna varför sker detta nu – och vad kan det leda till?

Text Lisa Stevik
Pressbild: Rickard L Eriksson

2022 PRATAR VI om bakslag. För jämställdheten, medmänskligheten och inte minst klimatet. Den våg av populism och auktoritära krafter som vi sett svepa över flera länder i världen, har fått fäste i Sverige, och den kännetecknas till stor del av en världsbild som misstror vetenskap och använder desinformation och konspirationsteorier som ett sätt att få makt. I spåren ser vi klimatförnekelse, en utveckling där jämställdhetsarbetet bromsat och journalister och politiker tystas av rädsla för hat och hot.

MEN VARFÖR HAR desinformationen och fakta- resistensen fått sådant fäste, och varför nu?

– Det nya informationslandskapet är den av- görande skillnaden. Vår psykologi är urgammal, den har inte förändrats. Vi har vissa psykologiska mekanismer som gör att vi slår ifrån oss kunskap. Exempelvis det vi kallar motiverat tänkande, man tror det man vill tro – inte det man har goda skäl att tro. Det är ett mekanismer som alltid funnits, men hur det samverkar med det nya informationslandskapet och den politik som bubblar nu, är anledningen till att vi befinner oss där vi gör idag.

Det säger Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi, ledamot i Svenska Akademin och författare till böckerna Alternativa fakta: Om kunskapen och dess fiender och Därför demokrati: Om kunskapen och folkstyret, den senare tillsammans med Mårten Wikforss.

DET MEDIELANDSKAP SOM etablerades under 1900-talet växte fram tillsammans med den moderna demokratin, och kännetecknades av väl- fungerande medieinstitutioner med professionella journalister som fungerade som grindvakter för det som publicerades.

– Man skickade inte ut vilka påståenden som helst, utan det fanns lagar och pressetiska regler som man höll sig till. Detta medielandskap försvann i princip över en natt, säger Åsa Wikforss och refererar till det tidiga 2000-talets digitala händelser. Runt 2010 sker ett par saker samtidigt: dels slår sociala medier igenom på bred front, dels får vi våra smartphones.

– Vi får en situation där vem som helst kan skapa och sprida innehåll via sociala medier. Detta samverkar med våra psykologiska mekanismer som önsketänkande och det faktum att vi går igång på starka känslor och emotionellt innehåll. Detta för- stärks av att algoritmerna som styr innehåller i våra flöden inte är designade för att ta fram det trovärdiga, utan för att få folk att stanna på plattformen. Det sensationella och upphetsande premieras därför.

Ungefär samtidigt går vi från att ha telefoner i händerna, till att ha datorer i händerna. Och därigenom alltid vara uppkopplade.

– Nu kan vi plötsligt ta till oss och sprida allt vi läser och ser, samtidigt som vi står och väntar på bussen. Det är den stora förändringen.

Misstron mot forskare är en del av den populistiska retoriken och agendan, liksom idén att kunskap kommer från sunt förnuft.

Åsa Wikforss

DEN POPULISM SOM växt sig stark de senaste tio, femton åren, med Donald Trump, Viktor Orbán och Jair Bolsonaro som några exempel, använder desinformation som ett sätt att få makt. Eller för den delen Sverigedemokratern som inför valet i
år avslöjades med att driva en egen trollfabrik på nätet, med falska konton som har som uppgift att posta grova kommentarer i sociala medier, och ge en falsk bild av folkliga drev i olika frågor som är viktiga för partiet.

Populismen är inte bara beredd att sprida falska uppgifter, den är också antivetenskaplig.

– Man går på magkänsla snarare än expert- kunskap, och pratar om sunt förnuft som en källa till kunskap. Som de flesta minns så hade vi ett populistiskt parti i Sverige på 90-talet, Ny Demokrati, och deras motto var just sunt förnuft. Så detta är inget nytt. Både Donald Trump och Jimmie Åkesson pratar om detta, säger Åsa Wikforss.

Denna avoghet mot expertkunskap har att göra med en idé om att det föreligger en fundamental konflikt, menar hon. En konflikt mellan det sanna folket, som ofta är etniskt definierat, och det man kallar eliten.

– Och med eliten menar man inte de rika utan en akademisk elit, folk med utbildning, forskare och journalister. Misstron mot forskare är en del av den populistiska retoriken och agendan, liksom idén att kunskap kommer från sunt förnuft eller magkänsla.

VAD BLIR DÅ effekten? Så länge inte majoriteten av svenskarna misstror vetenskapen och har ramlat ner i ett kaninhål av desinformation – spelar det någon roll?

Det gör det, på flera plan. Vi får inte de lösningar på samhällsproblemen som vi behöver. Bristande kunskap ger dåliga beslut.

– Ett exempel som är aktuellt nu är idén om att strängare straff hjälper mot brottslighet. Det finns ingen evidens för det. Inför man strängare straff kommer man inte uppnå målet att motverka brottsligheten.

Men vad som är ännu värre är att motviljan mot kunskap och vetenskap i nästa steg drabbar demokratin. Inte minst om desinformationen som sprids handlar om demokratin som system, något vi sett exempel på i flera val de senaste åren.

– Om man sprider desinformationen att ett samhällsproblem är större än det är, eller att valsystemet inte fungerar, så kan medborgarna tappa tilltron till demokratin så som i skett mycket i USA. Och sprider man desinformation om sina menings- motståndare så legitimerar det våld och hot mot dem, vilket vi såg i exempelvis attacken mot Nancy Pelosi. Och i ett större perspektiv kan till och med mänskligheten gå under, till exempel om kunskapen om klimat- förändringarna motarbetas. Kunskap spelar roll.

DET FINNS TVÅ typer av hot i det nya landskapet, menar Åsa Wikforss. Det ena är desinformationen. Det andra är hat och hot mot vissa grupper, som leder till självcensur.

– Vi vet att 38 procent av svenska journalister uppger att de ägnar sig åt självcensur i den meningen att man undviker att skriva om vissa ämnen, som migration, rasism och kriminalitet.

Kvinnliga journalister och journalister med utländsk bakgrund är extra utsatta. En studie från 2021 bland Journalistförbundets medlemmar visade att kvinnorna i högre grad utsattes för sexuellt ofredande, och att gruppen med utländsk bakgrund var mer utsatta för alla brottstyper som undersöktes, men i extra stor utsträckning hat och hot av rasistisk karaktär. De uppgav också att de oftare avstår att rapportera om vissa ämnen, på grund av hotrisken.

– Då har vi viktiga samhällsfrågor som svenska journalister inte vågar skriva om. Dessa hot mot individer är därför också ett hot mot demokratin, säger Åsa Wikforss.

ÄVEN KVINNLIGA POLITIKER tystnar. Enligt rapporten Betalar kvinnor ett högre pris för makten?  Hot och våld mot svenska politiker, som organisationen SNS presenterade i slutet av november, utsätts framträdande kvinnliga politiker för hat och hot i större utsträckning än sina manliga kollegor. Och ju högre upp i den politiska hierarkin hon befinner sig, desto värre. Annie Lööf, som vi intervjuar på sida 18, berättade dagen efter valet att hon vaknade med en lättnad över att tagit sig igenom valrörelsen utan att ha kommit till skada.

Och det är samma frågor som återkommer, och som triggar hatet: jämställdhet, invandring, integration. Påhoppen mot de kvinnliga politikerna är ofta grova, kränkande och inte kopplat till deras politiska uppdrag. Författaren till rapporten, Sandra Helges- son, skriver i samband med rapportsläppet att detta får direkta konsekvenser för jämställdheten:

– De här könsdimensionerna i angreppen leder till att kvinnliga politiker oftare än manliga undviker att synas eller uttala sig i vissa ämnen. Det går ut över jämställdheten på flera sätt, bland annat genom att det riskerar att påverka den politiska debatten. Frågor som är särskilt angelägna för kvinnor kan få mindre uppmärksamhet.

Globalt är journalist ett farligt yrke. En rapport från 2021, från Reportrar utan gränser, lyfter faran med sexism och sexuellt våld som riktas mot kvinnor i yrket, och pekar ut 40 länder i världen som särskilt farliga. Internet är dock den farligaste platsen att befinna sig på, många lever under konstanta våldtäkts- och dödshot på sociala medier.

– Högernationalistisk populism ser olika ut i länder världen över, men en sak som förenar dem är en extremt konservativ kvinnosyn. För att inte säga kvinnohat, säger Åsa Wikforss.

Samarbetaa man med de här rörelserna, då är demokratin i fara. Då legitimerar man deras åsikter och alla skyddsräcken försvinner ganska snabbt.

Åsa Wikforss

VAD FINNS DET då för väg framåt, för att motverka detta kunskapsmotstånd?

Det är inte helt lätt. Om det hade handlat om ren okunskap, hade det varit en annan femma.
Då hade problemet kunnat lösas med hjälp av mer information.

– Men det som kännetecknar kunskapsmotstånd är just att det inte hjälper att ge information. Särskilt inte om någon är ganska långt ner i kaninhålet, då litar man inte på forskare, journalister eller någon. Då är det väldigt svårt att nå fram med kunskapen.

Kanske är samtal och möten människor emellan vägen framåt. Försök har gjorts med så kallad ”deliberative polling” eller deliberativa opinions- undersökningar, där en grupp människor först får frågan om vad de har för syn i vissa politiska frågor. Sedan får gruppen ägna några dagar åt att diskutera tillsammans, utifrån input från olika experter och lett av en moderator som ser till att diskussionen är sansad och saklig.

När dagarna är över får deltagarna svara på samma frågor igen, och resultatet har visat att människor är förmögna att ändra sig, att ta till sig kunskap. Denna typ av samtal motverkar också polarisering – man får lättare att förstå den andres ståndpunkt även om man inte delar den.

– Det är intressant, men hur ska det omsättas i större skala?

HUR DE ANDRA politikerna förhåller sig till de auktoritära och populistiska är också otroligt viktigt, menar Åsa Wikforss. Hur väl populistiska partier lyckas dra nytta av missnöje och desinformation, beror på de etablerade partierna.

– Det vet man. Det finns mycket forskning som visar att väljer de att samarbeta med de här rörelserna, då är demokratin i fara. Då legitimerar man deras åsikter och alla skyddsräcken försvinner ganska snabbt. Det blir en normförskjutning, och att sedan vända den utvecklingen är svårt. Det ser vi nu i Sverige, vi har förnekare av olika slag i riksdagen, både när det gäller klimat och evolution.

Personer som hon själv, forskare och experter, kan larma hur högt de vill om en hotad demokrati. Så länge de utmålas som den där fienden till folket, en vänsterliberal elit och folkförrädare, är det omöjligt för budskapet att göra någon skillnad.

– Om de kommer undan med sådana saker beror på insatsen från de övriga. Accepterar man detta? Det är helt avgörande att de politiker som valt att samarbeta med populisterna säger ifrån. Gör de inte det så spelar det ingen roll hur mycket vi skriker. Det är det som är grundproblemet.

Och vad händer om man inte markerar?

– Det är oansvarigt. Man har ett extremt stort ansvar. Då legitimerar man det hela och det blir bara värre. Det enda hoppet i Sverige nu är outtröttlig folkbildning och kunskapsspridning. Man måste ändå hålla fast vid förhoppningen att om människor får reda på vad som pågår så kommer de att reagera. Man får inte ge upp det hoppet. 

En artikel frånNummer 4 - 2022

Hertha upplaga nummer fyra är ute nu! I årets sista Hertha tas bland annat miljö, kunskapsmakt och politik upp. I detta nummer finns rubriker som ”Politik är som vatten”, ”Våld mot unga får konsekvenser” och ”De fossildrivna männen – som hatar unga klimataktivister” och några artiklar publicerar vi självklart här på hemsidan! Detta nummer innehåller även en intervju med vårdreportern Jenny Kallin som har skrivit om uppropet #alltserfintut, där kvinnor berättar om skador och trauman efter förlossningar, ofta på grund av felaktig bäckenbottenkirurgi.

Denna artikel är ett utdrag ur HERTHA – världens äldsta feministiska tidskrift och medlemstidning för Fredrika Bremer-förbundet. Vill du köpa hela tidningen går det att beställa ditt alldeles egna ex för 90 kronor (ink porto) – eller varför inte köpa två och bjuda en älskad feminist på lite helgläsning?

Detta görs enklast via ett via vår webbshop som du hittar här.

För att även säkra kommande nummer av HERTHA är bästa tipset att bli medlem i Fredrika Bremer-förbundet. För studenter är priset nedsatt. Tryck här för att bli medlem.