Livmoder som en vara

Ska en kvinnas kropp kunna användas för att bära barn åt någon annan? Debatten om surrogatmödraskap är ständigt aktuell, inte minst i en tid då politiker ropar på altruistiskt surrogatmödraskap även i Sverige. Vi reder ut varför en livmoder aldrig ska vara en vara – om än en gratis sådan.

Text Lisa Stevik

Frågan om surrogatmoderskap är en av de stora nutida kvinnorättsfrågorna. En global industri har växt fram, där kvinnor i främst fattiga länder bär och föder barn åt framför allt västerländska familjer.

– Några få stora företag, som inom sig har olika förmedlingar och kliniker, tjänar pengar på och utnyttjar utsatta kvinnor i framför allt fattiga länder. De utnyttjar och exploaterar även människors barnlängtan, säger Clara Berglund, generalsekreterare för Sveriges Kvinnoorganisationer.

Trots att en statlig utredning 2016 kom fram till att surrogatmödraskap inte bör införas i någon form i Sverige, då det finns risker för påtryckningar och utnyttjande, så splittrar frågan politikerna. Tre moderata förbund lanserade inför valet en kampanj för så kallat altruistiskt surrogatmoderskap.

Varför kan vi inte ha altruistiskt surrogatmoderskap?

– Att det skulle fungera är en fantasi. Dels är det i praktiken svårt att skilja på vad som är altruistiskt och inte, det ser man i länder där det är tillåtet. Vad händer om någon får ersättning för förlorad tjänst eller blir sjuk på grund av graviditeten, och hur vet man om det förekommer påtryckningar eller gåvor? Var ska man dra gränsen för vad som är egen fri vilja? De sociala påtryckningarna kommer alltid att finnas när en kvinna bär ett barn åt en närstående. Ibland lyfts även argumentet fram att om man bara införde altruistiskt surrogatmoderskap så skulle ingen behöva åka utomlands och utnyttja kvinnor i andra länder. Men det man har sett i länder där det är tillåtet är att det i stället lett till en ökad kommersiell handel. Det blir ett normaliserat sätt att skaffa barn på, då ökar efterfrågan och det finns inte tillräckligt många kvinnor som vill ställa upp och bära någon annans barn utan betalning. I Storbritannien har altruistiskt surrogat bara lett till ökad kommersiell handel, många efterfrågar också det eftersom det känns tryggare. Då kan kvinnan inte ångra sig. Det är en väldigt speciell och utsatt situation att bära ett barn åt någon annan och sedan fortsätta vara närvarande i det barnets liv. Det finns många exempel där kvinnan ångrat sig och velat vara barnets mamma.

Hur ser det ut i debatten, finns det kritik eller går vi snarare mot en normalisering?

– Kanske både och. Allt fler barn i Sverige har kommit till genom surrogat, för att det blivit mer normaliserat. Samtidigt har kunskaperna ökat, och även kritiken har blivit mer utbredd. En majoritet av partierna i riksdagen är exempelvis emot surrogatmoderskap. Men det som händer är att vi i en svensk kontext bara får ta del av de beställande föräldrarnas perspektiv och av solskenshistorier. Det är en stark kraft. Något som fick många att stanna upp var ju avslöjandena om surrogatindustrin i Ukraina, då man i stället fick se bilderna på barn som låg på långa rader i skyddsrum och det blev omöjligt att ignorera att det faktiskt är en industri med människor som är väldigt utsatta och sårbara. 

Om vi hade fått ta del av de födande kvinnornas berättelser, vad hade vi fått höra?

– Det finns många exempel på kvinnor som ångrat sig och velat behålla barnet, och som blivit traumatiserade av att vara surrogatmamma. Det finns även exempel på kvinnor som dött under förlossningen. Det finns en forskare, Sheela Saravanan, som intervjuat surrogatmammor i Indien, både under tiden de bar barnet och ett antal år efteråt. Många beskriver ett stort trauma för dem själva, men även för deras andra barn. En slutsats från hennes forskning är också att detta inte hjälpte kvinnorna ur fattigdom. En annan sak jag tänker på är att det finns en så stark uppslutning för försvar av aborträtten just nu, det är en sådan het fråga. Men att aborträtten ska gälla oavsett vad verkar bara sträcka sig till svenska kvinnor i Sverige – de här surrogatmödrarna i olika utsatta länder har ju avtalat bort sin aborträtt.

En artikel frånNummer 3 - 2022

Upplaga nummer tre av Hertha är nu ute och temat är ”Kvinnan som slagfält”. Givetvis publicerar vi några artiklar här på hemsidan! De aktuella ämnena inom detta tema är Surrogatmödraskap – en livmoder som vara, aborträttens inskränkningar och hot samt sexuellt våld i krig och konflikt. I denna upplaga bjuder vi även på en intervju med Margot Wallström där berättar om de framsteg och bakslag hon ser inom arbetet med att stoppa användningen av kvinnors kroppar som ett vapen i konflikter.

Denna artikel är ett utdrag ur HERTHA – världens äldsta feministiska tidskrift och medlemstidning för Fredrika Bremer-förbundet. Vill du köpa hela tidningen går det att beställa ditt alldeles egna ex för 90 kronor (ink porto) – eller varför inte köpa två och bjuda en älskad feminist på lite helgläsning?

Detta görs enklast via ett via vår webbshop som du hittar här.

För att även säkra kommande nummer av HERTHA är bästa tipset att bli medlem i Fredrika Bremer-förbundet. För studenter är priset nedsatt. Tryck här för att bli medlem.