Mödrar i Sverige

ATT DET BLEV Sverige var ganska naturligt för Geoliette Mansour. Hennes svärfar flyttade hit på 70-talet, så hon hade varit här flera gånger och hälsat på. Då fast besluten att hon aldrig skulle lämna sitt bekväma liv i Syrien för det kalla landet i norr. Men ödet ville annorlunda. Geoliette Mansour föddes i Irak 1947 och flyttade till Syrien för att läsa till tandläkare på Damaskus Universitet. Där träffade hon sin blivande man, Elias, som läste juridik. Paret blev mycket framgångsrika. Elias en framstående advokat, som också var politiskt engagerad och Geoliette med sin egen tandläkarpraktik och samtidigt en militär karriär med överste som grad. Men som kristen kvinna med makt och inflytande var hon en nagel i ögat på fanatikerna som ville ha ett annat styre. Döttrar till kristna började försvinna och tre gånger gjordes försök att kidnappa parets äldsta dotter. Flera gånger upptäckte också Geoliette Mansour att bromsvajern på hennes bil kapats. 

– Min man såg vart vindarna blåste och att riskerna för oss kristna ökade för varje dag, minns hon. 

FAMILJEN BESLUTADE ATT hon skulle fly till Sverige med barnen. Sagt och gjort, 1990 kom hon och de fyra barnen, 4, 9, 12 och 16 år gamla, till Sverige. I samma stund hon lämnade Syrien stämplades hon som desertör, så beslutet var oåterkalleligt. Efter en tid hos släktingar hamnade de på en flyktingförläggning i Jönköping. Uppehållstillståndet dröjde. Det var svårt för svenska myndigheter att förstå att hon sannolikt skulle avrättas om hon skickades tillbaka. Men 1992 kom till slut beskedet de väntat på, och året därefter kunde också Elias ansluta. Så hur var det att vara ensamstående med fyra barn i ett nytt land, med ett nytt språk i tre år?

 – Svårt, så klart. Men vi hade flyttat till Staffanstorp och fick väldigt fin hjälp av våra nya svenska vänner, säger Geoliette Mansour. 

HON KÄMPADE MED sfi och Komvux och kom till slut in på Göteborgs Universitet, där hon ville komplettera sin utbildning för att hon skulle fortsätta att praktisera som tandläkare i Sverige. Tyvärr insåg hon att det skulle kosta flera år utan pensionspoäng. En snabb kalkyl visade att det priset skulle bli för högt. Istället har hon arbetat som tandsköterska, tandhygienist och undersköterska på äldreboende innan hon till slut gick i pension. Sedan många år bor familjen i Stockholms norra förorter. Hennes livskamrat Elias avled i covid våren 2020. En stor sorg och saknad. Men familjen har växt på längden och tvären och idag har hon fem barnbarn. 

– Jag är så tacksam över att mina barn har fått utbilda sig i Sverige. Det här landet är fantastiskt och det finns ingenstans jag hellre vill bo.