Möjligheten att verka som konstnär och mamma är en ekonomisk fråga

Anna Maria Hedman är konstnär och grundare av residensprogrammet Mothers in Residence. För Hertha skriver hon om villkoren för konstnärer som också är mödrar.

Fotot är en del av en serie tuschteckningar som behandlar identiteten ’Mama’, som Anna Maria Hedman gjorde som nybliven mamma.

KONSTNÄR ÄR ETT yrke som är byggt på manliga premisser, den manliga kroppens förutsättningar som skapare. Premisser som fortfarande inte ifrågasätts. Och det handlar inte om skillnaden i brist på utbildning längre. Jag kan bara dela med mig av lite statistik, så läser vi mellan raderna (något kvinnor är experter på): Konstnärsmän har i genomsnitt tre barn, ett mer än genomsnittsmannen. Konstnärskvinnan har i genomsnitt ett barn, det vill säga ett mindre än genomsnittskvinnan, detta enligt en undersökning av Konstnärsnämnden. Historierna bakom statistiken säger något om förutsättningarna att verka som konstnär och mamma. 

JAG HAR ALDRIG engagerat mig inom den feministiska rörelsen. Jag växte upp med en ensamstående mamma, hon har fyra döttrar med fyra olika män. Männen försvinner och flickorna består, så förstod jag världen. Min mamma fixade allt som behövde fixas, annars bad hon vänner om hjälp. Inte förrän jag själv blev mamma och behövde jobba utifrån premisserna som det innebär, upptäckte jag hur trång kulturvärlden verkade, den som jag dittills känt mest utrymme i. Möjligheten att verka som konstnär och mamma är en ekonomisk fråga. Ofta hänger det på om du har en partner eller familj som stödjer. Inte heller är företagande något som lärs ut i konstskolorna. Eller hur man förenar sitt konstnärskap med moderskapet – och här menar jag inte konstens tematiskt behandlande av moderskapet. Som konstnär åker inkomsten berg och dalbana genom livet. Att exempelvis beräkna sin sjukpenninggrundande inkomst i sin enskilda firma har enligt min erfarenhet varit en mardröm. 

NÄR JAG SJÄLV fick barn hade jag inte etablerat ett nätverk eller en verksamhet som konstnär i Sverige, eftersom jag hade varit verksam i London i tretton år dessförinnan. Jag fick det lägsta beloppet i föräldrapeng. Vi klarade oss därför att jag har en partner som stöttade ekonomiskt, men detta skapade även en obalans – min arbetstid var mindre värd och prioriterades inte. Att fasa ur mammaledigheten blev tufft, både för självförtroendet och ekonomin. Då hade jag velat göra ett artist in residence, ett program som finns för konstnärer, akademiker och curatorer där de får möjlighet att bo och verka i en institutions lokaler. Men arbetsresidens är inte tänkta för den som har en familj, de ligger långt borta från hemmet och pågår ofta i månader. Jag antar att det ska öka arbetsron och inspirationen och tillåta arbete utan distraktioner. Det låter underbart och omöjligt för en småbarnsmamma. Jag saknade även en gemensam plattform för konstnärer och kreatörer som är mammor. Eftersom ingen av stadens offentliga kulturinstitutioner gick igång på idén att skapa ett residensprogram, så gjorde jag det själv. Det heter Mothers in Residence och utlyser residens online och på Konstnärernas Kollektivverstad i Göteborg. I projektet har jag även samlat intervjuer med konstnärer om moderskap. Jag tror att de olika rösterna och erfarenheterna behövs som en del av ett bredare kulturarv. 

I ETT SAMTAL MED en vän, en svensk New York-baserad illustratör, kom det fram att hon fått rådet att inte ha så många bilder på barnen eller hemmalivet på Instagram. Det kunde verka oprofessionellt. Men att ha förmågan att vara närande och närvarande i både sitt familjeliv och sitt konstuttryck är ju awesome, för att använda ett amerikanskt styrkeord. Och det borde inte bara tas för givet, för det är också utmattande att vara förälder. Efter två år räknas konstnärliga arbetsprover inte som aktuella för att söka utställningar, jobb, stipendium eller arbetsresidens. Det kan bli svårt efter en graviditet och en mammaledighet. För ärligt talat – som kvinna och mamma står du för det mesta av familjetrådsnystandet i tid, vabbande, kramande och den som förstår sammanhanget i det tysta. Inget som har ett värde i pengar eller på cv:t i vårt samhälle. 

FRÅGAN ÄR HUR man kan återetablera sig som konstnär under småbarnsåren? Mammor som pappor har alla samma höga studielån, men väldigt olika förutsättningar att betala tillbaka pengarna genom vårt gemensamma yrke. Detta verkar vara en jämställdhetsfråga som sällan ställs, inte ens inom kulturen. Istället faller kvinnor bara bort. Kanske för att moderskapet beläggs med självklara förväntningar. 

Läs mer på mothersinresidence.se

En artikel frånNummer 4 - 2021

I årets sista nummer av Hertha tas frågan upp om varför vi måste engagera männen i feminismen, tankar om alternativa feminister och läget för de jämställdhetspolitiska delmålen. Numret tar även upp temat “en kvinnas röst i rätten”, kvinnors utsatthet i klimatkrisen samt Karolina Widerström – den första kvinnliga svenska läkaren som även var en av Fredrika Bremer-förbudets tidiga ordföranden.

Du kan även läsa om hur vi vässar argumenten inför valåret 2022 och mycket mer!

Denna artikel är ett utdrag ur HERTHA – världens äldsta feministiska tidskrift och medlemstidning för Fredrika Bremer-förbundet. Vill du köpa hela tidningen går det att beställa ditt alldeles egna ex för 90 kronor (ink porto) – eller varför inte köpa två och bjuda en älskad feminist på lite helgläsning?

Detta görs enklast via ett via vår webbshop som du hittar här.

För att även säkra kommande nummer av HERTHA är bästa tipset att bli medlem i Fredrika Bremer-förbundet. För studenter är priset nedsatt. Tryck här för att bli medlem.