Putin och den gyllene fisken

VID DISKUSSIONER OM Putins politik görs ofta hänvisningar till folksagan om den gyllene fisken i Ryssland idag. Sagan går kortfattat ut på att en godtrogen och passiv gubbe lever med en krävande och dominant gumma i en liten stuga. En dag fångar gubben en gyllene fisk som han släpper tillbaka i utbyte mot att fisken ska uppfylla vissa önskningar i framtiden. Gumman framför krav på att fisken först ska ge henne en herrgård och därefter en stad där hon kan kommendera generaler. Fisken uppfyller båda önskemålen. Men gumman är ändå inte nöjd, och efter en tid vill hon härska över hela världen. Den önskningen är alltför extrem för att förverkligas, även för en gyllene fisk, och paret får därför snabbt återgå till sin ursprungliga, fattiga tillvaro. 

Det är inte svårt att hitta paralleller mellan sagan och dagens verklighet. En godtrogen och passiv befolkning har steg för steg backat från den demokratiska utveckling som påbörjades under president Jeltsin. I utbyte har befolkningen fått trygghet i form av förutsägbarhet, en homogen verklighetsuppfattning uppdiktad och förmedlad av samtliga TV-kanaler samt en stark nationalism kopplad till landets ledare sen drygt tjugo år. Putin skulle kunna ha gått till historien som en hjälte (med herrgård) om han avgått efter sina två första perioder som president. Under de åtta åren blomstrade ekonomin och de flesta i landet fick det bättre än under ”det vilda 90-talet”. 

MEN GUMMAN PUTIN ville ha flera år vid makten. Och det fick han, nu med hjälp av hårdare tag mot oliktänkande och mycket säregna valresultat. Och när man på så sätt klipper av de flesta kanaler för kommunikation mellan civilsamhälle och ledning är det lättare att först utlova att konstitution och pensionsålder inte ska förändras, och sedan besluta om motsatsen. Staden med generaler och en juridisk möjlighet till valfritt antal ämbetsperioder – check. Med invasionen av Ukraina, har Putin framställt gummans tredje önskemål. Fast önskemålet har naturligtvis inte konkretiserats på det sättet via TV-kanalerna. En majoritet av befolkningen, 70 procent, motsätter sig ett krig med Ukraina enligt fredspristagaren Dmitrij Muratov och opinionsmätningsföretaget Levada. 

SÅ HUR GÖRA nu, när ryska ”fredsbevarare” inte välkomnas med blommor efter en snabb promenadseger på främmande territorium, och den inhemska publiken inte stödjer ett krig? I skrivande stund har ledningen i Moskva inte något bra svar på den frågan. Än så länge hoppas man på att förbud för orden krig och invasion, demonstrationer, att ledningen gör utfall mot ”nynazister och narkomaner” i Ukraina samt att måla upp väst som “lögnens imperium” ska lösa situationen. Gubben och gumman fick i sagans slut återgå till sitt tidigare liv. Den ryska befolkningen har nu fått göra en tidsresa tillbaka till inflation, arbetslöshet och försvinnande besparingar, samtidigt som ryska soldater ännu en gång dödar och dör utanför landets gränser. Vad som väntar Putin är fortfarande oklart.

– Maria Rogfalk är rysslandexpert och tidigare ekonomisk attaché vid svenska ambassaden i Moskva.