TEXT GHAZAL HATAMI

Redan som barn drabbades jag av förtrycket och det har gjort mig starkare i min kamp, säger Amineh Kakabaveh.

Som ung flicka i Kurdistan bedrev hon kampen med en Kalasjnikov på höften, idag slår hennes hjärta extra hårt för kvinnokampen. Men själv är hon allt annat än hård. Amineh Kakabaveh hälsar ett glatt ”salam azizam” när hon flyger in genom dörren på cafét vid Hornstulls Tunnelbana. Det är persiska för ”hej kära du”. Eftersom hon alltid är på språng mellan intervjuer, föreläsningar och demonstrationer, har gympaskorna blivit hennes trogna tjänare.

– Jag kommer från en annan intervju, jag har pratat i tio timmar nu, säger hon och skrattar medan hon hastigt drar ut stolen, sätter sig ner och låter de trötta fötterna vila. I en enda utandning berättar hon om hur kampen började när hon var fem år, i och med den islamiska revolutionen 1979, i Iran. Kurdistan blev snabbt ett mål för den islamiska regimens attacker.

Amineh Kakabaveh växte upp under fattigdom och med förtrycket närvarande. Dess ansikte mötte hon bland annat en dag när hon bara var sex år gammal och skulle tvätta händerna utanför sitt hus. Hon fick ett slag på händerna. En soldat från regimens militärstyrka uppmanade henne att täcka för händerna och skyla håret. Amineh Kakabaveh pratar snabbare och ilskan från den dagen väcks till liv. Ögonen dras ihop och huden runt ögonen rynkas, där mellan strecken kan man läsa av att hennes liv har varit allt annat än smärtfritt. Hon slutar äta fikat hon köpte precis och frågar retoriskt om jag förstår hur absurt det hela var?

Hon minns att hon redan då blev arg och ifrågasättande när hennes mamma bad henne lyssna på soldatens uppmaningar. Som alla sexåringar trotsade hon reglerna mer när de påtalades.

– Varför ska vi bära vuxna mäns sexualitet på våra axlar?

Den senaste tidens oroligheter i Iran, har väckt starka känslor hos Amineh Kakabaveh. Jina Mahsa Amini blev mördad av sedlighetspolisen i Iran på grund av att hennes hår syntes under den slöja hon bar. För att visa solidaritet med protesterna i Iran har hon organiserat flera av den senaste tidens demonstrationer i Stockholm.

– När jag går hem och känner mig trött, kan jag inte sluta tänka på flickorna i Kurdistan, Baluchestan och Iran. De reser sig varje gång och betalar med sina liv för frihet. Det ger mig kraft att fortsätta, säger hon, övertygad om att situationen i Iran visar att kvinnor kan leda en revolution.

Övertygad har hon alltid varit och det är även i övertygelsen som hon hittar kraft.

– Det som händer nu i Iran är något nytt, alla grupper, oavsett kön och etnicitet står enade mot regimen. Den islamiska regimens ord om etnisk uppdelning är därmed ogiltigförklarad av folket, säger hon.

Amineh Kakabaveh var bara åtta år gammal när hennes morbror dödades framför hennes ögon. Från den dagen lovade hon sig själv att alltid kämpa emot förtrycket. Det våld som andra kan se på film, har varit vardag för många kurder runt om i världen. Amineh Kakabaveh menar att det är tack vare den här kampen som kurderna har stått ut och kämpat.

– Som barn ville jag bli en Peshmerga-krigare, som min morbror. Han sa alltid, “du är mindre än en Kalasjnikov, du måste växa till dig och bli stark”. Jag grät och undrade hur stor en Kalasjnikov var och när jag skulle kunna bära en. Det är fruktansvärt. Jag är anti vapen och anti militarism men förtrycket gjorde detta med oss, vi hade inget annat val, säger Amineh Kakabaveh.

Vad händer nu, och hur lång tid kan det ta för Iran att bli demokratiskt?

– Det är så mycket som måste förändras och fungera för att byta ut nuvarande regim. Demokrati tar tid. Men det finns hopp för Iran eftersom det iranska folket är bildat, säger Amineh Kakabaveh, som menar att en bra början är att utrota analfabetismen och fattigdomen. Det iranska folket behöver göra jobbet.

– Jag tror inte att några utifrån kan göra detta. En demokrati kräver folkrörelse.

En artikel frånNummer 1 - 2023

Det första numret av Hertha år 2023 är här! I detta nummer inleds artikelsviten “Hertha granskar” där redaktionen tillsammans med utvalda kvinnoorganisationer synar den svenska jämställdhetspolitiken i sömmarna. Hur högt står jämställdhet på den politiska agendan? Vilka insatser bidrar till ökad jämställdhet? Vilka leder till motsatsen? Och hur ser läget ut i andra länder i Europa?

Vidare återkopplar vi till protesterna i Iran med intervjuer med Amineh Kakabaveh och människorättsaktivisten Parvin Ardalan och frågar oss vad man kan göra för att hjälpa till och hur framtiden ser ut i landet. Därtill bjuder numret bland annat på artiklar om skattesystemets påverkan på jämställdheten – såväl förr som nu.

Njut, upprörs och lär dig något nytt av läsningen!

Denna artikel är ett utdrag ur HERTHA – världens äldsta feministiska tidskrift och medlemstidning för Fredrika Bremer-förbundet. Vill du köpa hela tidningen går det att beställa ditt alldeles egna ex för 90 kronor (ink porto) – eller varför inte köpa två och bjuda en älskad feminist på lite helgläsning?

Detta görs enklast via ett via vår webbshop som du hittar här.

För att även säkra kommande nummer av HERTHA är bästa tipset att bli medlem i Fredrika Bremer-förbundet. För studenter är priset nedsatt. Tryck här för att bli medlem.